Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvångets och föråldrade fördomars exklusiva makt. Mot
presterska-pet hyste han åtminstone ingen fiendtlig afsigt. Men hofadeln, som —
hurudan den nu var — alltid var en makt i staten, kränkte han rent af
dödligt. Af den höga diplomatien framstäldes han såsom en formlig
motsats till den allmänt vördade och beklagade grefve Bernstorff —
hvilkens störtande man aldrig förlät honom — såsom en oförvägen och
gudlös plebej, såsom en ondskefull jemlikhetsmakare och såsom en
vanlig lyckosvamp. Om någonsin, var ringaktningen här ömsesidig. I det
att Struensee, med undantag för ett par honom personligen nära
stående män, helt och hållet afstod från de stores gunst, skydde han icke
det minsta att på en gång angripa dem i alla deras privilegier.
I hög grad betecknande för den tidens presters ytterligt
trångsinnade, djupt inhumana ståndpunkt och genomgående tendens att göra
religionen och kristendomen till en polisinrättning är Struensees faders
— generalsuperintendentens i Slesvig och Holstein — omdöme om
sonens — ministerns och fritänkarens — toleransedikt till förmån för
en kristlig sekt, herrnhutarne. Generalsuperintendenten yttrar nämligen
i ett bref till sin äldste son Karl August, justitierådet, dateradt
Rends-burg den 3 januari 1772:
”Min käre son! — — — Utgången skall lära, hvad som redan
förut i Pilgerruh visat sig, att herrnhutarne komma in i landet som
tiggare, draga till sig rika personer, visa ingen lust att arbeta, göra
proselyter, afvända goda själar ifrån redliga predikanter, förorsaka många
oredor och draga penningar ur landet. Von Budingens officiella
berättelse skildrar dem. Och hvad det tyska kansliet har sändt till
öf-verkonsistoriet gifver redan på förhand till känna dessa menniskors
sinnelag. Icke nog med att de hafva fri religionsöfning: de vilja
äf-ven draga till sig andra själar ur alla församlingar. Jag skulle i min
ålderdom, som dessutom är full af sorg, gerna vilja blifva förskonad
från denna förvirring. Det är icke allt guld som glimmar.
Afskaf-fandet af straffen för skökor och äktenskapsbrvtare och det oinskränkta
upptagandet af herrnhutare äro för mig lika känbart smärtsamma. För
de sistnämda har jag alls intet förtroende, och man skall få se
hvilken skada och oreda de skola åstadkomma. Mitt betänkande deröfver
har jag afgifvit med öfvertygelse, och jag önskar att konungen måtte
läsa det. Jag tager ingen del i denna demarche.”
Såsom en omedelbar konseqvens af ministrarnes allmänna
afske-dande hade redan genom en kunglig kungörelse af den 27 december
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
