Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nför den ovilliga nationen stå liksom bepansrad. Ju mera lian band
sitt öde vid hennes, desto oangripligare trodde han sig göra henne och
sig sjelf.
Det gifves intet sällsammare liof under solen än detta danska,
heter det i diplomatiska berättelser från den tiden. Etiketten var
af-skallad, det gamla hofvet med sin stolta aristokrati nästan alldeles
un-danröjdt och ett nytt skapadt, ett godt borgerligt hus — såsom det
smädligaste omdömet lydde — der hr Struensee mottog sin societet.
Hittills hade det varit hofsed, att inbjudningar till festligheterna
ut-gingo till alla personer af dc högsta rangklasserna. Nu befaldes till
hofvet vida flere af medelklasserna och af de högre endast de, hvilka
Struensee personligen önskade se. Reverdil anmärker: ”1 denna societet
rådde icke den ton af oblyghet, som allmänheten förutsatte, men man
kände der jag vet icke livad för någonting borgerligt och onobelt. Vi
hade alla utseendet af tjenstfolk i ett godt hus, som sätter sig till
bords i herrskapets frånvaro. En nykomling kunde icke annat än
frapperas af denna färg af ”sigisbeism”, af denna familiera ton, med ett
ord af att se ett liof, der det icke fans några höga herrar och
knappast några adelsmän.”
Då kronprinsen af Sverige (sedermera Gustaf III) på sin resa till
Paris hösten 1770 besökte Köpenhamn och erfor, att han var inbjuden
till konungen i sällskap med några köpmansfruar, frågade han, om icke
äfven judar skulle komma. Han var utom sig öfver den fria, onobla
ton, som han fann vid hofvet. Tillika med den högre aristokratien
hade Struensee principielt så godt som helt och hållet uteslutit de
främmande sändebuden från hofvet. De fingo icke en gång tillträde hos
majestäterna på privataudienser. De voro ju de enda män, som han
icke kunde behandla och dirigera efter behag, och tillika efter hans
beräkning de enda, som genom ett fortsatt tillträde till och inflytande
vid hofvet kunde skada honom. Intet under om han förnämligast gent
emot det engelska sändebudet omgaf hofvet likasom med en kinesisk
mur, så att denne klagade, att han under en tid af fem månader icke
kunnat vexla tio ord med drottningen, Georg III:s syster, hvilkens
öf-vervakande uttryckligen blifvit honom ålagdt. Men icke underligt heller
om diplomatien i sina rapporter anslog en så mycket mera förbittrad ton,
och gjorde allt för att äfven utåt blottställa den danska regeringen
under Struensee. Endast med Sveriges och Frankrikes sändebud, friherre
Sprengtporten och markis de Blosset stod Struensee ännu på en någor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
