Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofter hon sprang till den andra sidan, der Hccgli på ett mindre
lyckligt sätt nödgades hålla henne tillbaka. Ty då hon, kanske ännu mera
lörbittrad vid åsynen af sin iorre kammarjnnkare, ville stöta honom
åt sidan under utropet: ”Gif plats, undersåtp!” vill man påstå, att
han skall ha lagt sin hand mot hennes bröst for att hindra henne att
komma in, och kanske har han endast genom denna oväntade djerfhet
lormått henne att afstå från en föresats, som hon nu säkerligen insåg,
att hon ej kunde utföra.
Af alla, som på denna dag blefvo öfverraskade genom
kronprinsens raska och väl utförda beslut, var det säkerligen ingen, som blef
mera frapperad än Sporon. För att också gifva honom någonting att
beställa, och derigenom göra honom, hvilken man kände såsom ett
Guldbergs kreatur, oskadlig, fick lian af kronprinsen befallning att
med en’ del papper vänta honom vid utgången ur statsrådet, hvarjemte
Boilendiec, på hvilken man kunde lita, likaledes fick order att
uppehålla sig på samma ställe med kronprinsens kappa och att icke lemna
Sporon ur sigte.
Den första följden af den nya regementsförändringen var
tillsättandet af ett nytt statsråd enligt en order, undertecknad af kungen
och kronprinsen samt kontrasignerad af Otto Thott och Schack-Ratlau,
såsom de enda af de gamla statsrådsledamöterna, hvilka stannade qvar
i det nya statsrådet. Den andra var enkedrottningens och hennes
käre sons afresa till Fredensborg.
I C. D. Biehls berättelse säges, att då kronprinsen i början af
1783 meddelade Biilow planen till en regementsförändring, blef denne
i högsta grad förskräckt deröfver men tog dock saken lugnt. Prinsen
berättade utförligt för honom allt och förklarade sin hittillsvarande
förbebållsamhet dermed, att han icke velat säga honom någonting förr
än allt var färdigt, dels för att befria honom från den oro och
fruktan, han skulle ha sväfvat uti, för att det skulle blifva röjdt, dels
äf-ven för att han, i händelse detta skedde, skulle kunna sanningsenligt
bekräfta Bulows oskuld och okunnighet om alltsammans. Då prinsen
talat till slut, svarade Biilow ingenting annat än detta: det är ett
vågsamt steg; får jag se grefve Bernstorffs bref. Sedermera sökte han
visa prinsen den farliga afgrund, vid hvars rand han stod, och alla
de gräsliga följder ett sådant företag kunde hafva för honom sjelf,
för hela landet och de betryckta undersåtarne och som till och med
kunde sträcka sig till ännu ofödda slägten. Han uppräknade alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
