Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyg. Det vore visst önskligt, att verkställigheten deraf i en framtid
blefve möjlig, men åtminstone stod den ej att förenas med salig
konungens krigs- och andra anstalter.
Innan afresan från Herrcvadskloster, förnyades underdåniga
påminnelser om löftet i Fredriksliamn, som dock endast bekräftades med
hans maj:ts ytterligare nådiga tillsägelse.
Nu instundade tiden till min permissions åtnjutande, och jag
lem-nade Köpenhamn sent om hösten 1785, sedan jag förut, uti egenskap
af konungens cliargé d’allaires under min frånvaro, presenterat
hofjun-karen Heidenstam: en ung man af de lyckligaste snillegåfvor, förenade
med ett förträltligt lijerta, hvars död, beledsagad af så ovanliga som
bedrölliga omständigheter, örat ökar den sorg, hvilken senare inträffade
förhållanden fästat vid min ihågkomst af Danmark.
Under vistandet i Tyskland, hvaraf en tid tillbragtes uti Berlin,
uppvaktade jag konungen tid efter annan med underrättelser om
sådana saker, som syntes mig intressanta.
På konungens befallning infann jag mig uti Stockholm mot
slutet af januari månad 1787. Jag förmodade således, det afsigten vore
att uppdraga mig något värf. Likväl förgingo flere veckor, utan att
jag hörde utaf det minsta. Jag borde då åtminstone vara betänkt
uppå, att, till mina enskilda angelägenheters förmån, begagna mig utaf
vistandet på stället. Fördenskull begärde jag och fick enskildt
företräde. Häruti anhöll jag hos hans maj:t, att, som dess allaredan för
4 år sedan till mig gifna nådiga löfte, rörande min skulds betalande,
allt intill denna stund förblifvit ouppfyldt, det jag förmodade endast
kunna hafva härrört af brist uti statsmedlen, vågade jag nu i
underdånighet föreslå en utväg, som, utan att det allra minsta falla staten
till last, förenade fullbordan af hans maj:ts parole och förnöjandet
af mitt trängande behof, bestående deruti, att hans maj:t ville i
nåder bevilja mig en läns-expectance uti Pommern, som då var att
bortgifva. Konungen besvarade detta uti de nådigaste ordalag; dock
uti denna mening, att, som hans maj:t vore betänkt på ett nytt
läns-systems införande uti Pommern, hade hans maj:t beslutat att ej
dessförinnan bortgifva några lediga längods. Ett sådant skäl borde ålägga
mig tystnad, då jag allenast i underdånighet anhöll, att, när längre
fram några län i Pommern kommo att bortgifvas, hans maj:t då
täcktes hafva mig i nådigt minne, till undfående af den länsexpectance,
hvarora jag uti dess egna händer fick aflemna min skriftliga undcrdå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
