Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Danmark ställföreträdare i Norge anför den redan nämde danske
författaren det af svenska riksdagen för tronföljarevalet tillsatta hemliga
utskottets berättelse till konung Karl XIII om Sveriges förhållande till
främmande makter, konungens svar på denna berättelse och utskottets svar
till konungen. I dessa dokument talas nämligen om de stora och
vigtiga tjenster Kristian August gjort Sverige, och i det sistnämda att
”hans val fill tronföljare skulle öppna utsigten till en närmare förening
mellan Norge och Sverige”, samt att man borde skynda med att välja
honom, emedan han icke länge kunde fortfara med ”en overksamhet,
som blottsäller honom för det danska hofvets missnöje.”
Två ’dagar derefter framlade Karl XIII för riksdagen sin
proposition om Kristian Augusts val till svensk tronföljare. Prinsen, genast
underrättad derom genom ett bref från Adlersparre, gaf ett afböjande
svar. Men den 18 Juli valde riksdagen honom. Under den korta
tiden mellan mottagandet af Adlersparres bref och sjelfva valet skref
prinsen tvänne bref till konung Fredrik Yl, i hvilka han meddelade att
han afböjt anbudet. Härigenom skingrades konung Fredriks väckta
misstankar mot prinsen. Han ansåg sig böra godtgöra en begången
orättvisa. Han utnämde prinsen till ståthållare i Norge och till
fältmarskalk. ”Min svåger, prins Fredrik af Hessen, vår gemensamme vän,
skall kommendera under eder; ty min befallning af den 14 Juli
(angående besättandet af Göteborg, Venersborg m. m.) skall utföras; men
ni skall icke personligen strida mot män, som ha visat eder så
mycket förtroende.”
Underrättad om sjelfva valet, svarade prinsen, att han icke kunde
mottaga det, förr än Sverige slutit fred med Danmark, och konungen
af Danmark gifvit sitt samtycke till hans mottagande af den svenska
tronföljden.
Det kunde icke länge blifva doldt för Fredrik VI, huru saken
verkligen stod. Han tog den mycket lugnt. I ett bref till prinsen af
den 6 Augusti yttrade han: "Att jag hellre-ser Sveriges krona på edert
hufvud än på någon annans, det hvarken vill eller kan jag neka.”
Hvad som berättas, om att han framför allt icke ville unna
augusten-burgarne svenska tronen, att han försökte förmå Napoleon att ogilla
valet, och att han nu anbefalde ett infall i Sverige är, anmärker Wegener
”lögn alltsammans, det senare så mycket mera som detta, enligt
of-van citerade egenhändiga skrifvelser, var en gammal befallning, som
ingalunda nu först blef gifven”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
