Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmärka on besynnerlighet. Det var brukligt på maskrader, att man
under domino antingen hade den svarta nationaldrägten eller civila
kläder; uniformer, öfverrockar och stöflar brukade man aldrig se någon
masque in domino bara. Deremot såg man denna gång nästan under
alla dominos uniformsrockar eller lifpelsar och stoilar. Då dörrarne
öppnades begaf jag mig till Lilljehorns port och begärde enligt aftal
nycklarne af skyltvakten, som till min stora förvåning svarade mig att
öfverstelöjtnanten gått ut på aftonen kl. 10 och hade sedan icke varit
hemma på hela natten. Hela dagen derpå var det mig ej möjligt att
träffa honom, men om aftonen kom han till mig, för att som han sade
låta mig veta att han skulle arresteras, då han kom hem. Han
tillstod att han hade i en biljett angifvit konspirationen för konungen;
men att han redan fattat detta beslut, ja till och med skrifvit
biljetten och haft den i fickan under vårt sista samtal och den föregående
middagen, det iorteg han. Min gamla högaktning för honom var så
stor, att jag fann mig i de skål han föregaf till sin angifvelse. Han
bad mig vara lugn i hänseende till hans diskretion och försäkrade,
Ribbing och major Hartmansdorff om detsamma, i det han tilläde
följande ord: "Soyez persuadé, mon ami, que quoique capable d’une
faiblesse, je ne le serais jamais d’une infamie. Comptez sur ma parole
d’honneur, vous apprendrez plutôt ma mort que votre nom prononcé.”
Efter att med mycken rörelse och tårar i ögonen hafva sagt mig
farväl gick han hem och blef arresterad och jag tillgaf honom af hela
mitt hjerta. 2 à 300 menniskor blefvo arresterade på sina rum. Med
undantag af generaler blefvo alla artilleriets regementsofficerare det,
men ännu icke jag. Min gamle general, som kände min tillgifvenhet
för oppositionen, sade mig att han hade order, som jag skulle bringa
till Stralsund. Jag förstod honom och begrep strax att han var orolig
för mig och ville rädda mig, hvarför jag svarade, att jag skulle resa,
hvart generalen befalde, men tilläde: ”äro dessa order så vigtiga, att
generalen behöfver sända en adjutant dermed?” ”Nej,” svarade han,
’‘vill du icke resa med dem. har jag inga order att sända”. Jag kände
hans godhet, men jag ansåg ett sådant steg strida mot min ära, och
alldeles nedslagen öfver Ribbings och flere af mina vänners arrestering
var den tanken mig förskräcklig, att jag icke delade deras öde och
jag kan i sanning säga, att de dagar jag var längre fri än de andra
var bland de svåraste jag upplefvat, och tusen gånger värre än de, som
följde strax derefter. I 10 till 12 dagar fasthöll Lilljehorn vid sin för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
