Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsare derigenom med lifligare intresse skola taga kännedom om den
roll, Gyllembourg spelade vid tronföljarvalet 1810, hvartill vi nu inom
kort skola öfvergå.
Då Kristian YII afgick med döden 1808 och kronprins Frederik
blef landets konung, skänkte han i så hög grad sin gunst åt
Gyllembourg, hvilken som ofvan nämdt kommit i förhållande till honom redan
1805, att denne fick mod att meddela konungen sina åsigter om
önskvärdheten af en union — detta medan Gustaf IV Adolf ännu satt qvar
på tronen. De tre nordiska staternas anslutning till hvarandra utan
eröfring var ämnet för den s. k. luftballongspolitiken, som 1808
befordrades öfver sundet och som flutit ur Gyllembourgs penna.
”Denna skrift” — heter det i en anteckning af grefve J. G. De
la Gardie — ”blef af danska regeringen öfversänd med 2 å 3
ballonger till Skåne i Dec. 1808 och hvarje ballong innehöll flera hundra
tryckta exemplar deraf. Generalguvernören Toll, vaksam i allt, som
rörde styrelsen och kunde störa lugnet, fick likväl genast rapport om
dessa ballonger, som för det mesta föllo 1/i å ’/a mil från Sundet in
i landet. Alla exemplar af den tryckta skriften insändes till honom
(åtminstone kommo ganska få till allmänhetens kunskap). Jag tog
genast afskrift af ett. H. E. Toll uppbrände alla, som inkommit, med
undantag af två, som sändts konungen.”
Ur den ganska kuriösa skriften — som är tryckt i De la
Gar-dieska arkivet och der upptager inemot 20 sidor — anföra vi följande
apostroferlng:
”Svenske män! En regering, som är på en gång kraftlös och oklok,
den bör ju samlas till de öfriga sina medbröder, som söka beskydd på
Themsens strandbrädd. Ett folk, som allenast felar i regering och nya
gränser, för att blifva hvad det varit och bör vara, det bör ju förena
sig med det folk, som i föreningen kan gifva detta; det borde ju gå
denna förening i möte och med manlighet mana ett lyckligt tidehvarf
fram från tidens förlåt. Det bör ju återgifva till det förflutna en
dynasti, som icke kan hinna det tillkommande, och deremot hylla en
konung, som har Europas aktning och hvars hjerta redan älskar det
folk, som nu behöfver honom, för att återvinna sitt rum bland
nationer, för att återfå en styrka, förutan hvilken sjelfständighet är ett
tomt ord.
Med denna tanke förbindes icke underkufning. Nordens Fredrik,
så snart han tror att försynen förbehållit hans hufvud att bära Skan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
