Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelades den danske ministern grefve Dernath i Stockholm, som
delgaf dem åt den ackrediterade fransvske chargé d’affaires
Desau-giers och förmådde den senare att yttra sig till förmån för hans herre.
Men knapt blef detta bekant för Napoleon, än hans diplomatiske agent
återkallades och föll i en ögonblicklig onåd.
Den från riket förvisade konungafamiljen hade alldeles icke
något synbart medhåll vid riksdagen. Väl började f. d. konungen från
sin glömda vistelseort i Schweiz att röra på sig, icke för sig sjelf utan
för prins Gustaf, så fort underrättelsen kom om Karl Augusts död.
Han gjorde en resa åt Sachsen med maka och barn för att vara
närmare skådeplatsen för sina önskningar, men underrättelsen om
prinsens af Ponte Corvo val, hvilken han i början knappast ville tro,
nedslog hans beräkning om en ljusare framtid för sin son.
Hertigen af Oldenburg hade i konseljen endast Adlercreutz för
sig och fick i hemliga utskottet, vid dess första omröstning för
hertigen af Augustenburg, fältmarskalken grefve Wredes röst, som var Ponte
Corvo tillgifven, men för att ej gå emot Karl XIII:s önskningar gaf
sin röst åt en furste, som ej kunde komma i fråga, för att ej ge den
åt prinsen af Augustenburg, hvilken han förklarade sig aldrig vilja se
som kronprins af Sverige, ty att välja en prins — skrifver Wrede i
’ ett bref till utrikes ministern — utan personlig förtjenst och utan
ka-“ rakter är att teckna Sveriges dödsdom.
Andra betydande män stodo också i fråga. Vice konungen af
Italien omtalades och om ett sådant val hade varit öfverensstämmande
med hans böjelser, med hans ärelystnad, hade kejsaren visst segrande
lagt sig ut för honom. Napoleon hade skilt sig från hans moder
kejsarinnan Josefina och hade gerna önskat att åt sonen, som han älskade,
godtgöra med en krona hvad han handlat emot modren. Men
prinsen aflägsnade alla syftningar derpå, med ord som ådagalade det ädla
af en karakter, hvilken sedan stält sig så upphöjdt i historien. Han
ville ej köpa en tron på bekostnad af sin religion, af sin husliga lycka,
ty han vore genom blodsband förenad med den familj, som blifvit
störtad från tronen. I Frankrike hade han allt att vänta af kejsarens
gunst: utom Frankrikes gränser ville han ingenting hafva af densamma.
Ädlare anspråk till samma krona, som fadren försmått, väntade utan
taggar en dag hans dotter, en annan Josefina med kejsarinnans
skönhet och med hennes dygder i frikostighet och gifmildhet.
Åfven omtalades Massena, hertig af Eivoli: ett stort krigsrykte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
