Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fournier, som skall medföra tydligare bevis att kejsaren gerna ser
valet af denne lians umlerfältherre till Sveriges kronprins. Iläröfver blef
Essen icke litet förundrad och lofvade att befrämja tronvalet efter
Mör-ners åsigter, dock bad han honom att strax lemna hnfvudstaden. Detta
senare gjorde äfven Mörner och afreste till Upsala, hvarest han strax
efter sin ankomst blef på regeringens befallning arresterad och emot
Sveriges grundlag hindrad att bege sig till Örebro för att der utöfva
sin riksdagsmannarätt.
Vi liafva sett att statsrådet och hemliga utskottet redan antagit
prinsen af Augustenburg, men den slutliga handläggningen eller
propositionen till ständerna hade ¿innu icke egt rum. Till detta dröjsmål
bidrogo flera omständigheter. Derigenom att konungen af Danmark
anmälte sig till tronföljare, verkades ett uppehåll, hvilket blef menligt
för det Augustenbnrgska intresset. Det Ponte Corviska partiet
begagnade sig deraf med fördel och vann tid, hvilket var hufvudsaken.
Såsom verksamma anhängare räknade det senare bland ridderskapet och
adeln generalerna Tibell, Påhlman, Schmitterlöf, af Uhr, bland
pre-sterståndet erkebiskopen Lindblom och professor Almqvist, i
borgareståndet riksdagsmannen från Stockholm Wilcke, och i bondeståndet
hade det öfvervigten. Grefve Platen, som hade återkommit från
Norge, som der af grefve Wedel Jarlsberg blifvit öfvertygad, att
prins Kristian af Augustenburg ej var skapad att bära en krona, hade
alldeles lemnat detta partiets fana, skilt sig från sin gamle vän
Ad-lersparre och verkade för prinsen af Ponte Corvo. Hofkansleren
Wet-terstedts hemliga önskningar gynnade sjelf denne senare, ehuru han ej
vågade att offentligen uppträda, så länge Karl XIII ej stod att
öfver-tala. Adlersparre fortfor med sin vanliga envishet att uppehålla
prinsens af Augustenburg sak och egande den gamle Karl XIII i sina
händer gjorde han hvarje försoning vid liofvet till förmån för Bernadotte
omöjlig. I konungens fulla förtroende stod Battram, kansliråd och
sedan långliga tider hans handsekreterare. Denne var helt och hållet
på Adlersparres sida och hvarje afton han besökte sin herre, talade han
endast om Ponte Corvo med det djupaste förakt, kallande honom
intet annat än sergeanten. Denna missaktning verkade, med det
motbjudande att se en fransman utan anor vid sidan af sin tron, mycket
på den svage konungens sinnelag; han till och med tillskref
öfverståt-hållaren general Sköldebrand ett bref, hvilket vitnade om de hatfulla
känslor, som man vetat inblåsa i hans lijerta, mot en man, hvars per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
