Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter som landets intresse det fordrade; men knapt hade den svenske
kronprinsen .lemnat franska hufvudstaden, än kejsaren* kastade af den
slöja, som dolde hans tänkesätt, och visade sig i hela sin afvoghet emot
Sverige. Ett stormande uppträde egde rum i Tuillerierna, i närvaro
af hertigen af Cadore, emellan kejsaren och baron Lagerbjelke, deri
endast valet lemnades emellan att skjuta på engelsmännen, som
nalkades svenska kusterna och konfiskationen af deras handelsvaror,
eller krig med Frankrike. Endast fem dagar efter det att baron Alquier
afgifvit denna förklaring gaf den uppbragte despoten åt Karl d. XIII
att besinna sig. Redan denna korta tid bådade ännu ovänligare
framställningar för framtiden. För att verkställa en sådan befallning af
sin herskare på det mest förolämpande sätt både för folk och regent,
dertill hade Napoleon aldrig kunnat välja bättre redskap än baron
Alquier, som beröfvad all diplomatisk böjlighet och form, var endast
skapad att förolämpande framföra sin herres befallningar för de darrande
folken. Hans karakter var olik den älskvärda fransyska nationens;
han var icke uppvuxen bland diplomater, som veta säga äfven det
oangenämaste men på ett emellan alla civiliserade folkslag antaget
passande sätt: han hade gjort sin bana bland revolutionens partier och
dess stormar hade icke kunnat afblåsa det plumpa, det ohyfsade, som
låg i hans utan uppfostran bildade anlag. Genom denna både till
Lagerbjelke och genom Alquier afgifna förklaring blef svenska nationen
nästan behandlad som en fiendtlig: det var ett språk, som de segrande
romarne förde mot sina ”socii et amici populi romani”, då någon
känsla af sjelfständighet skakade dessas fjettrar. Det visade sig sålunda
snart att Napoleons vänskap ej var vunnen med prinsens af Ponte Corvo
val. För den senare blef hans ställning ibland sitt nya folk, som
han borde bringa vänskap och godhet från Frankrike, högst obehaglig,
högst kinkig. Han anropade kejsaren, vänskap att behjerta nationens
belägenhet och att om den politiska kris, hvari allt befann sig ej,
till-lät kejsaren att göra något undantag från sitt politiska system mot
England, han ville lemna Sverige hvad det fattades: penningar. Det
hade alltid från Frankrike fått subsidier till sina rustningar och det
vore nu, då ett krig blottstälde dess kuster och flottor, då det ej egde
en stridsfärdig bataljon, då det var utan arsenaler, utan magasiner, i
yttersta behof af ett främmande understöd.
Napoleons hårda förfarande hade till och med verkat menligt
på den gamle konungens helsa: det var för honom och råd svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
