Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rige och Frankrike. Ifrån detta ögonblick var ingen försoning
möjlig emellan tvänne sådana själar, som Napoleons och Bernadottes:
Na-poleons, för hvilken allt skulle böja sig, Bernadottes, som med rätt-,
visan af sin sak tänkte sig ännu tidehvarf och förhållanden, sådana
som Gustaf Adolf den stores; begge stolta och brinnande af en
äregirighet, för hvilken verlden hade inga gränser. Då jag talar om
Bernadotte, är det sådan han uppenbarade sig åren 1812, 1813, i kraften
af sitt lif, icke sådan som historien kommer att måla honom vid hans
äldre lefnadsår.
Det är omöjligt att måla de olika känslor underrättelsen om denna
våldsamma händelse gjorde i Sverige. Mer än två tredjedelar af
nationen voro ännu, oaktadt alla förluster af skepp, förorsakade af
ka-pare, oaktadt Alquiers uppförande i hufvudstaden, fransyska intresset
tillgifne och blinde beundrare af en militärstorhet, hvars like ännu ej
historien kunnat uppvisa. Nu öppnades på en gång ögonen på dem:
de visste icke i början ännu om beundran eller fosterlandskärlek skulle
bli i deras hjertan rådande, men slutligen segrade denna senare och I
från detta ögonblick blef det först kronprinsen möjligt att handla emot *
fransyska intresset och i det ryska, det hittills mest föraktade bland I
nationer. Då hoppet att ge åt nationen en vedergällning för sin krona I
i Finlands återeröfring försvann, blef den skandinaviska halföns
sjelf-ständighet, det vill säga Norges och Sveriges förening föremålet för |
hans verksamhet med hela söderländingens eldiga sinne. Det språk
han förde till den franske kejsaren, det var Porus som talade till
Alexander, men en lyckligare:
”Den skymfliga behandling, som oförtjent vederfarits svenskar, il
sårar folket djupt, och mig sårar den dubbelt. Ehuru jag, så mycket I
på mig ankommit, bidragit till Frankrikes segrar, och ehuru jag be- I
ständigt önskat, att se Frankrike äradt och lyckligt, kunde det dock ]
aldrig fallit mig i sinnet, att uppoffra det folks intressen, ära och na- I
tionalkänsla, som kallat mig ibland sig och bestämt mig att uppstiga I
på dess tron. Eders majestät har visserligen genomskådat mitt beslut, I
emedan eders maj:t framför alla andra bäst vet att bedöma det fall I
som nu inträffat. För ingen del afundsjuk öfver den ära och den makt, (
som omgifver eder maj:t är jag dock i sanning ärelysten nog att icke I
vilja anses för eder vasall. Eders maj:t befaller visserligen öfver större
delen af Europa, men eders maj:ts välde sträcker sig dock icke till det I
rike, som jag nu tillhör. Min ärelystnad inskränker sig att försvara I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
