Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
datcn. Det säges ilfven att vid framställningen af Moskvas fara,
förstörelsen i denna urgamla, i ryska religionen heliga stad kom i fråga,
kanske bestämdes och afgjordes. Åtminstone voro vissa symptomer
till ett sådant råd hörbara på Stockholms slott, i kronprinsens salar,
då första underrättelsen ankom om Naj5oleons seger vid Borodino och
om hans intågande i Moskva. En viss lnipenhet kom det ryska partiets
ansigten att blekna: man kunde ej veta om Alexander höll profvet,
och Cesar och hans lycka tycktes kullslå alla menskliga beräkningar.
Men då var det kronprinsens ord som uppehöll modet, han lät förstå
att Moskva skulle blifva en graf, ett slut för franska krigslyckan, och
följande kijrir bragte redan tidningen om branden och lade tillförsigt
i de darrande diplomaternas bröst.
Efter det krigshändelserna och deras följder blifvit öfvervägda,
efter det Alexander och Karl Johan hvar och en å sin sida försäkrat
hvarandra en inbördes vänskap, oberoende af lyckans skiften, blef fråga
om den ersättning Sverige var genom traktaten utlofvad för förlusten
af Finland. I politiken, säger Karl Johan sjelf i ett bref till
Napoleon, gifves det hvarken vänskap eller hat och sålunda var det icke
underligt, att den förre genom det fastaste förbund ville försäkra sig
om erhållandet af Norge, såsom vinsten från en stormfull tid för sin
östliga granne. Ryssland, hvilket i början af året utan tvekan derpå
gifvit sin förskrifning, emedan detta offret för dess säkerhet på svenska
sidan högst kunde kosta det några menniskolif, gjorde inga
svårigheter att förnya de skrifter det redan hade undertecknat i denna väg,
men då fråga blef att det skulle restituera endast Ålandsöarna, såsom
af föga vigt för besittningen af Finland, men högst maktpåliggande
för svenska hufvudstadens säkerhet, då erfor svenske underhandlaren
grefve Wetterstedt icke denna beredvillighet. Han tycktes i början i
sina fordringar vara ceftergiflig, från många af de ryska negociatörerna
syntes till och med ett medgifvande icke omöjligt men då kunde grefve
Suchtelen icke hålla sig från häftiga utbrott öfver Sveriges näsvishet
att våga framställa en sådan begäran. ”Bet är en skamlöshet att
bry ära något sådant” sade han till Wetterstedt, och denne gaf lika
bittert till svar: ”skamlösheten kommer ej ifrån dens sida, som
återfordrar sitt, utan skamlöshetcn kommer ifrån den, som tagit det
och sedermera vågar att bruka ett dylikt ord.” Men andra ryssar
trådde emellan och i ögonblickets artighet gick man så långt, att den
började till och med att väcka svenskarnes uppmärksamhet och miss-
Från Europas hof. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
