Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den verksammaste betäckning och säkerhet för svenska kusterna voro
engelska och svenska krigsskepp. En dansk författare, såsom geograf
af stor förtjenst, Malte Conrad Brun, hade gjort franske kejsaren
uppmärksam derpå, att den bästa diversion mot Sveriges kronprins var
att ifrån Norge ingå med prins Gustaf i spetsen för en armé i
Da-larne och derigenom söka att uppväcka ett borgerligt krig. Kejsaren I
antog likväl ej detta förslag, som kunnat frambringa vådliga resultat i I
afseende på borgerliga orpligheters uppkomst i Sverige. Norge gick
förloradt derigenom att man i en så äfventyrlig tid ej hade der en
krigisk anförare, ty hade derifrån ett infall i Sverige egt rum, med
20 å 25,000 man väl förda, hade denna styrka förr kunnat vara i
Sveriges hufvudstad, än hjelpen återkommen från Tyskland.
Den 14 maj lemnade Karl Johan Sverige, gående ombord i
Karlskrona, förkunnande i sin proklamation till sina qvarlemnade vapenbrö- I
der, att Skandinaviska folkens förening vore grundad på en sund
politik, som hade nordens lugn till föremål.
För att krossa Napoleons öfvervälde 1813 satte Ryssland och I
England, under anförande af den svenske kronprinsen, alla driffjedrar I
i rörelse. Ibland de medel man ville begagna för att bringa tvedrägt I
bland partierna inom Frankrike och för att der uppväcka hatfulla
minnen, var Victor Moreaus personliga närvaro på den stora europeiska I
skådeplatsen. Denne som krigare och menniska utomordentlige man I
hade endast en sida, som var svag, att det alltid i republikens inre I
stridigheter hade fattats honom detta politiska mod, att han alltid hade I
detta misstroende till sig sjelf, hvarigenom man icke är mäktig att I
beherska nationer. Moreau och Bernadotte hade alltid stått i vän- I
skapliga förhållanden och den senare hade tjent under den förre. Mo- I
reau hade sjelf haft en bestämd vedervilja att lemna sin fristad i det I
fria Amerika och förbyta det ensliga lifvets lugn mot vapenlifvet och I
krigsäfventyren. Men han öfvertalades af sin fru, under hvars infly- I
tande han väldeligen stod och af sin trogne adjutant, sin vän
Rappa-tel, som följt honom i hans landsflykt*. Kanske också hämden lågade I
ännu i hans hjeltesjäl och begäret att mäta sig med sin hatade
motståndare på ärans fält. Nog af, hans bättre genius, som rådde honom
att qvarstanna, måste vika för qvinnans böner, vännens råd och han
landsteg i maj i sällskap med ryske generalkonsul Svidin i Göteborg,
* Rappatel uttrycker sjelf sin sorg deröfver att hafVa bidragit till Mo- V
reans resa och sålnnda till hans död, uti ett bref af d. 5 sept. 1813.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
