Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäktige Guden till vitne af er uppriktighet och anropen om
himmelens välsignelse för edert älskade fädernesland.
Det är Guds skickelse, trogne norrmän! att jag, närmaste
arfvin-gen till Norges tron, i denna stund befinner mig midt ibland eder.
Nu kunnen I räddas genom den endrägt, som bor i edra hjertan. Jag
har förnummit folkets högljudda röst för sjelfständighet, för kraftigt
och manligt motstånd mot utländskt våld. Denna röst är för mig,
som lifvas af en varm känsla för Norges väl och ära, mäktig nog att
hålla mig qvar bland detta trogna folk, när det gäller dess
sjelfständighet och, så mycket jag dertill kan bidraga, bibehålla ordning och
lugn bland norrmännen.
Af försynen kallad att i denna stund förvalta regeringen, skall
jag med kraftig hand, utan att sky någon fara och någon möda,
försvara Norges sjelfständighet och upprätthålla dess lagar. En
församling af upplyste män, valde af nationen sjelf, skall genom
öfverlägg-ningar, ledda med vishet och klokhet, till bestämmande af en
regeringsform för Norge, gifva staten förnyad kraft mot uppenbara och
hemliga fiender. Ja, af dess förhållande skall det bero, om jag längre
skall fylla det kall, hvartill nationen med enhällig röst uppfordrat mig.
Dyra norrmannafolk! Många bevis af din kärlek, af ditt
förtroende har jag redan erhållit. Midt ibland dig skall jag alltid känna
mig glad och säker. Fred och uppblomstrande näringar skall jag söka
förskaffa dig: ingenting skall vara för mig vigtigare, än att från Norge
afvända krigets olyckor. Blott då, när eröfrare vilja kränka rikets
frihet och sjelfständighet, skola de erfara, att kraft ligger i norrmännens
•armar, att de veta motstå våld och orättvisa, och ega det höga mod
att föredraga döden framför slafvisk undergifvenhet.
Trångmål och faror skola vi glada med hvarandra gå till mötes,
ifall oförsonliga fiender icke vilja låta riket njuta fred och lugn. Inom
våra gränser skola endrägt och fäderneslandskärlek herska, och en hvar
villigt uppoffra allt för att upprätthålla gamla Norges ära. Då skola våra
förenade bemödanden välsignas af den allsmäktige Guden och krönas
med lycklig framgång. Ja, Norge skall gifva ett nytt bevis på den
sanningen att ett folk är oöfvervinnerligt, när det fruktar sin Gud och
slår med varmt hjerta för sitt fädernesland.”
Dessa manifester, hvilka gåfvo tillkänna att endast svärdet skulle
afgöra Norges öde ännu en gång, öfversändes till konungen af Danmark
jemte ett bref från den unge regenten, deri denne sökte att rättfärdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
