Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de infunno sig i Kristiania, gåfvo de prinsen tillkänna, det de icke’
kunde erkänna honom som konung, i det dem var uppdraget att be
honom foga sig efter Kielertraktaten. Med dem förenade sig äfven
de danska fullmäktige amiralen Sten Bille och öfverste Lönborg,
medförande en befallning från konung Fredrik till Kristian att nedlägga
sin usurperade makt och att låta utgå en förmaning till de trogne
norrmännen att afstå från ett förehafvande, hvilket endast bragte olyckor
öfver deras älskade fosterland. Prinsen ålades ännu en gång att till
svenskarne öfverlemna Norges fästningar och i fall af vägran hotades
han att ställas för rätta efter 25 art. konungabalken. Nu syntes att
de visares råd, det prins Kristian ej genom kronans antagande borde
afskära sig all väg till en ärofull reträtt, var välbetänkt och derjemte
svårigheten af den ställning, hvari prinsen kastat sig.
Prinsen, utan att afkläda sig sin konungsliga värdighet i talet
till Europas sändebud, förklarade sig redobogen till de största offer för
sina undersåtar, men att den makt han fått af folkets händer, bordo
endast i folkets händer nedläggas, hvadan han begärt tid till ett
stortings sammankallande, der han öppet för nationens representanter kundo
framställa för dem landets ställning och regenternas bestämda tänkesätt.
Funne stortinget förnuftigast att vika för stormen, så ville han gerna
nedlägga sin makt, men funne det sin ära erfordra att försvara
Norges rättigheter, så skulle han i detta försvar dela landets öde.
Prinsen föreslog en vapenhvila, men de vilkor, som för densamma,
af de allierades ombud uppsattes, afslogos ett efter annat. Tiden
började lida, svenska rustningarne att fullända sig, då ingåfvo de den
sista noten, att de icke voro komna såsom medlare emellan Sverige och
Norge, utan snarare såsom vapfenhärolder, hvilkas pligt det vore, att
med all kraft yrka på den af monarkerna garanterade Kkler-fredens
verkställande. En kår preussare öfverlemnades dertill åt Sveriges
disposition. En allmän sjöblokad af Norges hamnar skulle göra det
öfriga. Hans kungl. höghet prins Kristians bekanta tänkesätt,
rättskaffenheten af hans karakter, den allmänna aktning, hvari det norska
folket stod i Europa, jemte de allierades önskningar att rikenas
förening skulle ega rum utan blodsutgjutelse, hade förmått de allierade
makternas sändebud att öppna vägen till en underhandling, som dock
ingalunda, som lätt bégripligt vore, låg i meningen af deras
instruktioner. De hade dervid låtit sig angeläget vara att för hans kungl.
höghet lemna en utväg öppen att uppgifva den höga post, hvartill olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
