Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tersen och kapten Holten, att uppgöra vilkoren -for stilleståndet,
hvil-ket likväl fann för stora svårigheter att komma till stånd. Karl
Johans svar var förolämpande och yttradt i segrens tillförsigt. Prins
Kristians bref hade också för en sådan skarpsinnighet, hvarmed hans
motståndare var begåfvad, gifvit störa tillfällen till anmärkningar:
Norska nationen, förledd af en dansk prins — sådant var
innehållet af Karl Johans svar — kunde ännu någon tid vara
förblindad; men rättsinnig och frimodig, skulle den snart erkänna sina
plig-ter mot sin rättmätiga öfverhet, och sjelf veta att straffa dem, hvilka
förvillat henne. Konungen af Sverige vore beredd att till och med
bevilja denna ädla nation mer än hvad hon rättmätigt kunde fordra.
Men endast norrmännen ville hans majestät höra, icke de tillfälliga
auk-toriteterna, hvilka han hvarken kunde eller tordes erkänna, och hvilka
leddes utaf afsigter, alldeles stridande mot Norges ära och lycka. Han,
Kristian Fredrik, borde som dansk prins känna sina pligter; som
trogen och rättskaffens undersåte borde han lyda den monark, som satt
honom i spetsen för norska regeringen; han borde icke hafva
begagnat sig af denna makt att uppväcka ett borgerligt krig i norden.
Aldrig hade han, Karl Johan, haft för afsigt att medelst vapenmakt
förena Norge med Sverige. Han sträfvade efter en skönare eröfring. De
folkslag, hvilka krigshändelserna underlagt hans styrelse, hade
rättfärdigat de grundsatser, hvilka styrt hans regering; den allmänna
opinionen, hvarom prins Kristian talade, hon, som alltid är den, hvilken
styrer verlden, hade redan förklarat sig mot honom, Kristian.
Skandinaviska folkens lugn och sällhet hade alltid varit hans, Karl Johans, I
syftemål och han ville gerna uppoffra sin sista blodsdroppe till att
betrygga deras välgång och sjelfständighet. Han erinrade Kristian att
man icke gjorde några uppoffringar, då man nedlade en orätt
inkräktad makt, och man befunne sig icke på pligtens bana, då man icke
erkände helgden af traktater och af den folkrätt, på hvilken dessa äi;o
bygda. Han tillkännagaf för öfrigt, att han nu gick att uppfylla sin
konungs befallning,’ men han skulle icke underlåta att upprepa för
sven-skarne, att de borde räcka de goda norrmännen handen och aldrig
sammanblanda dessa med de upprorsstiftare och utländingar, mot hvilka }
de måste strida.
Redan innan dessa bref och proklamationer vexlades, hade de
första fiendtligheterna egt rum till sjös. Vid Hvalöarne hade norska
flottiljen under kommendör Fastings befäl stationerat sig, för att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
