Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsatt sig på sin egendom vid Fredrikshall. De erbjödo i den
svenske kronprinsens namn ännu vapenhvila och lofvade att konungen af
Sverige skulle erkänna den norska konstitutionen. Redan i anledning
af detta anbud sammankallade prins Kristian i Sydebierg på vestra
sidan om Glommen sitt statsråd, meddelande åt detsamma, hvad de
norske lierrarne från svensk sida medfört, Åt generalerna Hegermann
och Seyerstedt blef det öfverlemnadt att ge deras yttrande om
arméens belägenhet, då af densamma rikets ytterligare försvar berodde.
Detta utföll ej gynsamt, emedan det innehöll, att sedan fiendens
öf-verlägsenhet till sjös ej kunde bestridas och då såsom följd deraf den
norska arméen i hvarje ställning kunde kringgås, återstode endast
hoppet att kunna afhålla fienden från hufvudstaden, men att detta äfven
började försvinna, sedan fienden gått öfver Glommen.
I denna betryckta ställning förklarade sig den unge norske
konungen redobogen att nedlägga konungamakten, men endast i
natio-nalrepresentanternas händer. Häri trodde sig Karl Johan röja blott
en illistig undanflykt för att vinna tid, och fiendtligheterna fortsattes,,
som vi ofvanför sett, med all möjlig verksamhet. Sakerna hade också,
under dessa få dygn tagit ett så gynnande utseende att de berättigade
svenskarne till de största förhoppningar, och Karl Johan fortfor att föra.
kriget på det kloka sätt, af hvilket han kunde vänta de mest
fruktbärande följder. Det var icke nog att den strängaste krigstukt
iakttogs och att den tro utspriddes öfverallt, der han visade sig, att
striden ej gälde norrmännen, utan den danske prinsens parti. Han
inrättade så alla sina handlingar, att nationen för honom måste fatta,
förtroende med hvarje dag. Alla de tappra krigsfångarne hemsändes,
spridande i de mest aflägsna orter ryktet om hans godhet; i ställe för
att göra reqvisitioner för sin armé af allmogen, fick den tvärtom hjelp
af densamma och ofta lifsmedel. Detta verkade öfverraskande och en
sådan ädelmodig fiende hade man icke väntat sig. Med hvarje
dag-blef affallet från prins Kristians parti mer synligt och de svenskt
sinnade, som i Eidsvold blifvit öfverröstade, underläto ej att hemligen •
verka för sina åsigter och undergräfva sina motståndares styrka.
Modlösheten tilltog äfven i hög grad, då just under dessa mörka utsigter
för prins Kristians sak de till England afsända underhandlarne
hem-kommo, medförande vissheten om felslagna förhoppningar. På
gränsen var tänkesättet redan svenskt och alla till dess nejder hörande
stridsmän öfvergåfvo de norska fanorna; bönderna visade sig icke mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
