Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke, så missgynnande ännu icke det gamla Norges öde, att den af
våra fäder ärfda och intill våra tider utan fläck bibehållna äran skulle
försvinna genom några uslingars ovärdiga förhållande. Ännu lefva män
emellan Norges klippor, som ega kraft, vilja och mod att uppoffra allt,
uthärda och våga allt för att bevara Norges sjelfständighet och gamla
ära. Med förtröstan upprepar jag derför skaldens sköna ord: Ännu
bo norrmän i Norge!
Sanningen häraf har ock den visa svenska regeringen insett, då
hon tillbjöd vapenstillestånd, antog det vigtigaste af den konstitution,
som på Eidsvold blifvit utarbetad af Norges män och ändtligen genom
sina befullmäktigade kommissarier omedelbarligen inlåtit sig i
underhandlingar med nationens representanter. Det tillhör således eder,
.värde medborgare, att bevara Norges lycka för närvarande och
kommande tider.
Skall det gamla inrotade hatet, fortfor vidare talaren, emellan
svenskar och norrmän någonsin kunna utrotas? Är icke den ed, som
Norges folk med så högtidligt allvar aflade i Herrans tempel, att med
lif och blod vilja försvara Norges sjelfständighet, ett oöfvervinnerligt
hinder för föreningen? Är det nuvarande stortinget berättigadt att i
grundlagen göra de förändringar, som föreningen emellan begge rikena
nödvändigt kräfver?
Det är en äfven så bedröflig som allmänt bekant sanning, att vi
ärft af våra förfäder ett oförklarligt nationalhat mot svenska nationen;
att vi insupit detta hat med modersmjölken! Men gå vi tillbaka i
historien, då hvardcra af de nordiska rikena hade sin regent, då skola
vi lätt öfvertyga oss, att det hat, som norrmännen buro till danskarne,
var ännu bittrare än det mot svenskarne och detta så mycket mer,
som vid ett nogare öfvervägande af dessa tiders historia, vi icke kunna
neka, att detta hat var förenadt med ett slags förakt. Deremot
hatade väl norrmännen äfven sina svenska grannar, men aldrig
ne-kace de och aldrig skola de kunna neka dem den välförtjenta
aktningen för deras tapperhet och mod. Men detta oaktadt lefde Norge
i flera århundraden i den vänskapligaste förening med Danmark.
Kunde nu det hat, som innan föreningen egde rum mot Danmark så
alldeles försvinna, huru mycket lättare bör då icke ett hat, som är
förenadt med ömsesidig aktning, kunna öfvergå till den uppriktigaste
vänskap!
Följa vi händelsernas gång, så kunna vi ej neka, att detta hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
