- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
544

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stedt var en fru af en utmärkt skönhet, af ringa förstånd och så
mycket större anspråk. Det är icke troligt att hon vågat företaga en
sådan anvärfning, om hon’ ej dertill hade haft uppdrag af konungen
eller åtminstone ett slags tillstånd; men livad som är säkert är, att det
utfördes på ett sätt, att det på det högsta blottstälde konungahuset
och blef bekant öfver allt. I Berlin omtalades detta afslagna frieri
öppet.

Ifrån Rhenströmmen vände sig kronprinsen till Bayern, till
Eichstädt, sedan de gamla furstehusen förskjutit hvarje förslag till
förbindelse med den nya ätten på Vasarnes tron. Så mycket mera välkommen
var han der. Förmodligen hade grefvinnan Wetterstedts vistande i Kassel
och ändamålet dermed icke blifvit obekanta- för det hertigliga hofvet
och verkat en önskan af giftermålsfrågans afgörande, sedan den nu
mera var ett talämne öfver hela Europa. Knapt var prinsen
ankommen till Eichstädt förrän både han och Josefina fattade kärlek för
hvarandra; redan andra dagen knötos banden dem emellan och
kronprinsen blef lika mycket intagen i sin svärfader, som denne i sin
tillkommande måg.. Det bästa, de renaste råd af fadersbjertat gåfvos honom.
Eugène sjelf hade upplefvat så många skiften, liade hemtat deraf så
många erfarenheter, och gått derifrån med en så obefläckad ära, att
livad han i detta afseende sade, väl också förtjenade behjertande. Prins
Eugène af Leuchtenberg (förut vice konung af Italien) hade gått med
den största ära ur den europeiska kampen. Han hade till sista
ögonblicket troget tjenat Napoleons fanor, och till och med refuserat
konungens af Bayern (sin svärfars) uppmaning och stora löften, att gå
öfver som en Murat på de allierades sida. En sådan trohet blef ändå
misstänkt af kejsareen. Efter Murats affall började Napoleon äfven att
frukta Eugènes och trodde sig icke ega säkerhet för hans trohet, om han
ej egde hans gemål i Paris. Eugène sade att hans gemål vore i
Milano och i välsignadt tillstånd och ej kunde komma. Då gaf
kejsaren dertill formlig befallning, men’ Eugène uppbragt att en trohet, som
ännu ej svikit, kunde misskännas, gaf Napoleon till svar, att
prinsessan redan vore i hans högqvarter och derifrån toge henne ingen
(anekdot af prins Eugène sjelf till W.) Drottningen af Sverige, som ända
sedan 1811 lefvat i Paris, återvände året derpä till Sverige och har
der fortlefvat med make och barn. Detta tillskrifves äfven Eugènes råd.
Då Frans Oskar förestäldes den gamle konungen af Bayern, omfamnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free