Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg ur Otto Mörners anteckningar - 1. Interiörer från agitationen 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta fånga sig i clc snaror man sökte utlägga för det redliga
bondeståndet.
Bönderna tycktes vara förtjusta af allt detta, och då jag tillika
sade dem, att jag haft den lyckan att tala med prinsen i Paris,
tilltog deras glädje, och de lofvade att, hända livad som helst, söka
öf-vertala sina kamrater vid instundande riksdag. För att fira den goda
sakens lyckliga utgång, tömdes några bålar, hvarvid naturligtvis
prinsens af Ponte Corvo skål dracks med förtjusnrtig.
Till några prester hade jag väl anförtrott mig; men ibland dem
hade lyckan ännu ej gynnat mig att finna någon medhållare, utom
professoren Almqvist, hvilken lifligt omfattade den goda saken;
äfven-som borgmästaren Nenzén, af borgareståndet, med högsta värma
emot-tog underrättelsen om hvad som tilldragit sig i Paris.
För flere personer omtalte jag nu mina mått och steg i
Frankrike samt sökte utsprida det ryktet, att iranska prinsens parti var
ganska mäktigt; och nade jag den lyckan finna, att nästan alla som voro
kända lör goda patrioter lyssnade begärligt till mina planer, om de
än icke direkt ingingo i desamma.
Nu tilltog. regeringens hätskhet emot mig med livar stund, och
om aftonen tillstyrkte öfverste Lagerbring mig att lemna hufvudstaden,
men jag nödgades följande dagen gå upp i kabinettet, för att söka
erhålla mina kurirpenningar, hvilket likväl afslogs, under förevändning,
att ehuru ministern i Paris afsändt mig såsom kurir, kunde jag aldrig
blifva betald för en sådan slags resa.
Under mitt vistande i Stockholm hade jag flere gång,er
förgäf-ves sökt få företräde hos konungen, som vistades på Haga. Mitt sista
hopp var nu att erhålla det genom riksmarskalken von Essens
bemed-ling, med hvilken jag hade äran att vara slägt, ehuru på långt håll;
f jag såg äfven att så mycket en regeringens ledamot kunde synas gilla
mitt uppförande, gjorde han det. Af dessa orsaker uppvaktade jag
honom, samt då jag fick höra- det han verkligen till större delen gillade
mina åsigter i det tillkommande kronprinsvalét, anförtrodde jag mig
till honom och omnämde att man borde finna ganska naturligt det
kejsar Napoleon ej ville direkt inblanda sig i valet till kronprins; ty
först skulle derigenom Rysslands uppmärksamhet fästas dervid,
äfven-som i händelse valet icke ginge efter Napoleons önskan, skulle detta för
honom vara på det högsta obehagligt, samt till och med förödmjukande.
”Af dessa orsaker är naturligt,” tilläde jag, ”att Napoleon ej yttrar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
