Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vårt lantbruk - Slåtterängar och beteshagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevattningsäng, såvida det varit någon möjlighet att
åstadkomma en sådan.
Vatten, som kommer från städer och byar samt
odlade fält, är värdefullt till ängsvattning, emedan det
innehåller mycket växtnäringsämnen. En del annat
vatten, som icke innehåller nämnvärt växtnäringsämnen,
har i alla fall sin betydelse för bevattning och som
skydd mot frost. Vatten från tekniska fabriker kan
stundom innehålla för växterna giftiga ämnen och bör
därför icke användas för bevattning. Vatten från myrar
och mossar kan även vara skadligt att använda för
bevattning.
Den lantman, som har en äng så belägen, att den
kan göras till en god bevattningsäng, han bör heller icke
försumma detta. Då en sådan bevattningsäng skall
anläggas, bör man rådfråga fackman och anmoda honom
att göra upp plan för anläggningen, så att man får alla
de möjliga resurserna fullt utnyttjade och får
anläggningen så ändamålsenlig som möjligt.
Beteshagar äro okända för slättbygdens lantmän,
som icke veta av annan mark än god åkerjord.
Beteshagar äro dock värdefulla att ha, där goda sådana finnas.
Isynnerhet är det en härlig sak att tidigt på sommaren
få släppa ut kvigorna och unghästarna i en god
beteshage, där de kunna gå till hösten samt hava gott bete,
vatten och skydd av träd och buskar.
En god beteshage kan försämras genom att den
blir belamrad med allt för mycket träd och buskar eller
med pors, ljung och bärris. Träden och buskarna kan
man lätt få bukt med, men svårare ställer det sig, då
det gäller de övriga inträngande gästerna. Mot dem
nödgas man taga träden till hjälp.
Den del av hagen, som är beväxt med pors, ljung
eller bärris, lämnar icke mycket tillskott till betet och
kan därför såsom beteshage saklöst undvaras. Om man
Almroth, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
