Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vårt lantbruk - Slåtterängar och beteshagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beståndet. Man avverkar en del träd såsom unga för
att vinna återväxt genom stubbskott och man låter en
del stå till högre ålder för att vinna grövre virke. Men
som från dessa vid högre ålder avverkade träds stubbar
inga stubbskott äro att förvänta, nödgas man även här
och där plantera in träd och skydda dessa, tills de reda
sig själva.
Vissa för betesväxt mindre tacksamma partier av
beteshagarna böra hellre bliva föremål för skogskultur
än ligga till bete. Stundom kanske detta kan gälla hela
beteshagen. På sandmoar och grusåsar bör hellre växa
tallskog än betesväxter. I något avdikade kärr med
dålig betesväxt bör planteras ask, klibbal, pil och poppel.
På mark, som är mycket uppfylld med stora stenblock
med god, djup jord mellan stenarna, där växer
visserligen ett gott bete på de små fläckarna mellan stenarna,
men det blir så obetydligt, emedan växtplatserna äro så
inskränkta. Däremot lönar det sig bättre att där
inplantera av våra ädla lövträd som ek, ask, alm, lönn, oxel
m. fl., som trivas utmärkt på sådana lokaler och få där
ett tvåfaldigt värde i det de dels årligen lämna god
tillväxt av värdefullt virke och dels på ett helt annat
sätt än de fula stenblocken giva fägring åt landskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
