Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Våra husdjur - Kalvar och ungdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en flake gjord av spjälor så tät, att kalven icke kan
trampa ned mellan spjälorna, men likväl så gles, att all
urin söker sig ned till torvströet. Ovanpå denna
spjäl-botten erfordras icke mycket halm för att kalven skall
hava torr bädd.
Första tiden bör kalven helst gå ensam i kätten
emedan han eljest gärna vill öva ovanan att dia sin
kamrat. Sedan de blivit något äldre, må livkalvarna
väl så bra utav att gå två eller tre tillsamman. Dels
uppmuntra de varandra till rörelse och dels kan det
bliva råd att giva dem större utrymme, än om de skola
hava var sin kätte. Med hänsyn härtill är det välbetänkt
att anordna det så, då man bygger kalvkättar, att man
bekvämt kan göra en kätte av två eller fler och tvärtom.
Då mellanväggarna fästas med hakar, kunna kättarna
bekvämt efter behag förändras.
Ljus, frisk luft och rörelse samt jämn temperatur,
dock icke för varmt, äro faktorer som för det unga
djuret äro viktiga under hela uppväxttiden. Därför
rekommenderas att låta ungdjuren länge gå i rymliga kättar,
eller eljest, där de måste stå uppbundna, ofta låta dem
komma ut och tumla om i en rastgård.
Jag har vid ett tillfälle sett ett enkelt men praktiskt
ungdjursstall hos en större, för husdjursavel mycket
intresserad lantman i Danmark. Det var anordnat enligt
närstående skematiska teckning.
a
b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
