Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Våra husdjur - Ankor - Gäss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrämda, kan varpningen därigenom för en tid upphöra,
eller gödankornas aptit försvinna och hullet avtaga.
Stamankorna böra vara kraftiga och livliga i sina
rörelser. Ankbonden må ej vara släkt med honorna.
En ankbonde kan hava fem honor.
Ankorna börja lägga ägg redan vid ett år, men
avelsdjur böra ej väljas annat än efter tvååriga föräldrar.
Värpningsförmågan är mycket olika, från 40 till 140
ägg och däröver per djur och år. Ankorna äro dåliga
ruvare, varför deras ägg helst må ruvas av höns eller
kalkoner eller också kläckas i maskin. Äggen ruvas
28 dygn.
Ankungarna behandlas och fodras de första dagarna
såsom hönskycklingar. Redan vid 5 å 6 dagars ålder
äro de begåvade med en mycket god aptit och erhålla
nu ett foder av vetekli och havremjöl utrört i
skummjölk eller vatten samt tillsatt med sand, finskuret grönt
och något finhackat köttavfall eller finskurna friska ben.
Snäckskal och träkol böra icke saknas. Ankorna måste
från den spädaste åldern alltid hava vatten att skölja
ned maten med.
Ankorna hava en glupsk aptit, och man bör
betjäna sig därav för att få dem slaktfärdiga fortast möjligt.
De böra helst vara färdiga till slakt vid 8 ä 10 veckors
ålder. Under sista veckan kan man sätta några
selleriblad till maten, vilket giver köttet en pikant smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
