Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. J. P. van Suchtelen - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde han dock endast i nödfall förmå sig att tala tyska,
som likväl är så nära beslägtadt med det förra. Mången
gång köpte han hellre ett medelmåttigt franskt verk
för sitt bibliotek, än ett godt tyskt öfver samma ämne,
hellre en fransk, om än felaktig öfversättning, än det
tyska originalet. Häruti får man söka en af orsakerna,
hvarför hans stora och dyrbara bibliotek, som lyste af
praktverk i nästan alla kunskapsgrenar, som var fullt af
märkvärdigheter och sällsynta upplagor, likväl saknade
månget mera allmänt hufvudverk, som bcrde varit der
för att göra detta bibliotek fullt brukbart i förhållande
till dess antal af volymer.
En annan märkvärdighet var hans samling af
autografer, hvilken till sitt innehåll är mindre känd. Äfven
af svenska märkvärdiga personer innehåller denna
samling en sådan mängd bref och egenhändigt
undertecknade handlingar, att de kunna anses såsom en skatt för
vår häfdaforskning, och kunna, en gång bortflyttade,
icke ersättas.1
Om grefve van Suchtelen såsom diplomat tillhör det
icke oss att tala. Den tanken är skäligen allmän, och
torde vara välgrundad, att äfven i detta afseende hans
bortgång är en förlust, som kommer att kännas. Han
älskade Sverige, ville här lefva och dö, och gjorde
der-för städse hvad på honom ankom för att befordra ett
godt förstånd mellan sin och vår regering, och
förebygga alla obehagliga friktioner, hvilka ofta kunna
uppkomma af små tillfälligheter, om diplomatien företager
sig att bearbeta dem och göra sig vigtig i oträngdt mål.
Ännu några dagar före sin sista sjukdom var grefve
Suchtelen långt ifran att ana hvad som var så nära
förestående. En dag i veckan, nämligen lördagen,
brukade han gifva middag åt ett sällskap, som mest bestod
af literatörer och konstvänner,2 och denna dag kallade
han derför sin joumée des savants, ehuru äfven andra
voro bjudna, och ehuru antalet af verkliga lärda var,
1 Som bekant var Askelöf sjelf autografsamlare och Suchtelen
riktade hafis förråd med åtskilligt som nu är befintligt i Svenska
riksbiblioteket. Emellertid äro dessa utgallringar ur Suchtelens privata
brefsamling icke af något annat värde än autografens.
2 Jemför sid. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
