Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man längre fram skulle enas om valet af en
tron-arfvinge.
Grunderna för denna kompromiss uppkastades i
ögonblicket för Gustafs tronafsägelse (29 mars). Hr de
Suremain var då frånvarande. Tre dagar efter
katastrofen hade han enligt uppdrag afrest till Paris med
ett bref från regenten. Denne furste anropade
Napoleon om fred ej blott med Frankrike, utan äfven
med Ryssland. Okunnig om de förbindelser, som under
tiden ingåtts i Erfurt mellan de båda kejsarne, stälde
han Sverige »under Napoleons ädelmodiga beskydd»
och hoppades återfå Finland, tack vare denna
alls-mäktiga bemedling.
Kejsaren var vid denna tid mycket upptagen med
förberedelserna till det nya kriget mot Österrike; det
var just sjelfva dagen för hans afresa till hären (12
april) som han fann ett ögonblick för att svara
hertigen. Hans bref innehöll och kunde då icke innehålla
annat än allmänna försäkringar om välvilja och intresse.
Ett af Suremain anfördf sakförhållande bevisar att man
vid ögonblicket för hans afresa från Stockholm ännu
ej fattat något beslut med afseende på uteslutandet af
Gustafs son och att Suremain hade muntlig ordre att
söka utforska kejsarens mening om denna grannlaga
fråga. Vid afskedet från den franske ministern för de
utrikes ärendena yttrade Suremain till honom: »Det är
ej utan oro, som jag reser. Jag känner de svenska
riksdagarnes stormiga lynne. Den som nu kommer att
samlas skall måhända vilja förändra författningen. Vidare
skall successionsfrågan vara svår att ordna.» »Huru?»
svarade hertigen af Cadore. »Har ni icke Gustafs son ?
Ingenting synes mig naturligare än att utnämna honom.»
Detta samtal bevisar att Napoleon ej varit, som man
påstått, rådfrågad redan 1808 angående de anordningar,
som det vore skäl i att vidtaga i Sverige under
förutsättning af en revolution. Det bevisar äfven att i första
ögonblicken, hvarken hertigen af Södermanland,
Adler-creutz eller de öfriga hufvudmännen för de
samman-svurnes moderata grupp funno det ringaste motbjudande
i tanken på valet af Gustafs son med hans farbror till
regent. Suremain sade för öfrigt rent ut att hertigen
af Södermanland aldrig önskat något annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
