Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tröst deruti, att icke behöfva låta svenska kronan
gå ur hans familj utan att få öfverlemna henne åt
brodern till den saknade. Folket skulle fasta sig vid denne
prins lättare än vicj hvarje annan.»
»Jag hade ingenting att invända mot allt detta,»
— säger Suremain — »och jag betraktade saken som
afgjord, enär jag då var långt ifrån att föreställa mig
att konungen och hans råd fattat ett lättsinnigt beslut.»
General Adlercreutz talade med honom om denna sak
i samma ordalag som Karl XIII. Den förstnämde var
chef för det moderata partiet, som ej fordrat men
underkastat sig den äldre grenens absoluta uteslutande från
tronen. Han var således en af dem, med hvilka man
utan olägenhet kunde tala om konungens bekymmer.
Men Adlercreutz »visade honom omöjligheten af att
göra den unge prins Gustafs rättigheter gällande utan
att sätta eld på Sverige.» Ett sådant samtal, intygadt
af en allvarlig och oberoende man sådan som Suremain,
bevisar att ännu på denna tid ex-konungens förmenta
illegitimitet mötte många tviflare till och med bland
högadeln. I detta samtal väcktes äfven frågan »om oron i
sinnena och om de smädeskrifter, som bidrogo att
underblåsa den mot familjen Fersen». Adlercreutz syntes ej
tillmäta den någon vigt, och Suremain, som ju nyss
var återkommen till Sverige, »fann sig benägen att dela
hans tillförsigt, då han såg en af landets förnämsta
personligheter vara så lugn med afseende på framtiden».
Vid ett besök emellertid, som Suremain några dagar
senare aflade hos franske legationssekreteraren Desaugiers,
hvilken för tillfället fungerade som chargé d’affaires,
ingaf ett samtal mellan dem konungens adjutant
allvarsam oro angående lämpligheten af det val, för hvilket
man bestämt sig och som började blifva bekant bland
allmänheten.
Här äro några tillägg och förklaringar
oundgängliga. Kejsar Napoleon hade för tillfallet ingen minister
i Stockholm. Han hade i princip utsett hr Alquier till
denna post; men uppretad öfver de kränkningar, som
tillfogats kontinentalblokaden, hade han upprepade
gånger uppskjutit denne diplomats afresa. Han ansåg
lämpligt att qvarhålla honom äfven efter kronprinsens död,
emedan han icke ville utsätta sig för beskyllningen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
