Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han yttrade si g ganska fritt om honom och sökte på
allt sätt undandraga sig det hårda trycket af
kontinental-afspärrningen. I sitt första vid riksdagens öppnande
hållna tal yttrade han sig oförtäckt i denna anda och
slöt med orden: ’Nous avons du sol pour nous nourrir,
et du fer pour nous défendre’. Då följande år
ut-sigten till ett förestående krig mellan Ryssland och
Frankrike blef alltmer sannolik, erbjöd kronprinsen
visserligen den franska regeringen ett förbund, men
begärde för sin medverkan betydligt höga subsidier, utan
hvilka Sverige som ett fattigt land icke kunde inlåta
sig på något fälttåg. Kejsaren afböjde med betonad
likgiltighet anbudet för att låta sin f. d. underfaltherre
se, att han icke behöfde hans bistånd. Jag/anser detta
afslag som ett af de största och af hans biografer aldrig
nog framhållna politiska fel, som kejsaren begått.
Nödvändigheten för ryssarne att försvara Finland skulle för
fransmännens angrepp ha varit en oskattbar fördel och
hade högst sannolikt gifvit fälttåget en helt annan
vändning. Då fattade Bernadotte också raskt sitt beslut.
Han insåg, att han för att befästa sin dynasti i Sverige
måste skaffa detta, om icke Finland, så åtminstone
Norge, och vände sig nu till Ryssland, med hvilket
han i Åbo afslöt det hemliga fördrag, som
tillförsäkrade honom Norge.
Grefve Vandernath hade mindre än någonsin
af-stått från sina äregiriga planer. Napoleon, det var
hans fasta öfvertygelse, stod så orubblig som stjernan
på himlen och han arbetade derför med all ifver på
att mer och mer åstadkomma söndring mellan
kronprinsen och kejsaren. På en bal, som Stockholms
köpmän i januari 1811 gåfvo för tronföljaren, hade denne
dragit min onkel in i en fönstersmyg och haft ett långt
samtal med honom, under hvilket han bland annat
förestält honom, hurusom Sverige i längden icke kunde
uthärda denna afspärrning från England och huru det
låg i båda staternas intresse att undandraga sig detta
tryck och icke som förr ömsesidigt anklaga
hvarandra i Paris, om någon gång ett fartyg i hemlighet
seglat till London. Omedelbart efter detta samtal for
min onkel hem, som han sade mig, för hufvudvärks
skull, men han hade i stället genast uppsökt franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
