Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina blickar hvila med förtroende vid tanken på Sveriges
kommande öden. Låtom oss vörda försynens beslut,
hvilken genom att pröfva de svage dödlige genom
motgångar, förmår dem att medverka till sina
outransak-liga afsigter; låtom oss tacka henne för de beskyddande
omsorger, med hvilka hon omhägnat Sverige, som ehuru
hemsökt af mångfaldiga olyckor och drabbadt af
förskräckliga slag, likväl bibehållit äran, sitt oberoende
och sitt namn. Låtom oss alla svärja att genom
en-drägt, mod och kraft bevara dessa dyrbara förmåner,
som vi hafva räddat undan faran och låtom oss glädjas
i den fasta öfvertygelsen att Sverige aldrig skall gå under.
Denna tröstefulla tanke vinner ny styrka genom
denne furste, på hvilken allas våra förhoppningar äro
grundade. Hans mäktiga arm skall vara min trons stöd;
med sitt svärd skall han veta att trotsa och aflägsna
alla faror. Fredens ljufva sysselsättningar skola blifva
lyckobringande i skuggan af hans lagrar. Man står
nu i beredskap att för eder uppläsa det lagliga
aktstycke, genom hvilket den tronföljare I valt har
upp-fylt sitt första löfte till den svenska nationen, i det han
antagit den rena evangeliska läran. Man skall likaledes
för eder uppläsa det officiella aktstycke jag låtit
uppsätta och hvarigenom h. k. h. förklaras som min
adoptivson. Det namn han hädanefter kommer att bära,
skall, på samma gång det återkallar i hans minne en
konung, som redan egnat honom en faders känslor och
hvars enda ärelystnad har varit att se Sverige lyckligt
och oberoende, fästa hans blickar på försvunna
århundraden och genom häfdernas och folkens vitnesbörd
visa honom, att detta namn Karl, hvars urgamla ära
han kommer att förena med sin egen, ofta har lyst på
vapnens stråt, ofta har lofsjungits i segersångerna, men
att det likväl skördat sina varaktigaste lagrar på sina
egna besittningars fredliga fält.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
