Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Napoleon och Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kejsaren föraktar qvinnorna, hvilket ej är sättet
att lära älska dem. Deras svaghet anser han som ett
ovedersägligt bevis på deras underlägsenhet, och det
inflytande de erhållit i samhället synes honom som en
outhärdlig inkräktning, en följd af civilisationens
framsteg, hvilken alltid i viss mån varit hans personliga
fiende, enligt Talleyrands uttryck. Bonaparte har
der-för under hela sitt lif erfarit en viss förlägenhet
tillsammans med fruntimmer, och emedan all slags
förlägenhet gör honom förargad, har han alltid ogerna
närmat sig dem* knapt vetande hur han skulle tilltala
dem. Sanningen att säga har han blott påträffat ett
fåtal, som skulle ha kunnat bibringa honom andra idéer.
Man kan gissa af hvilken natur hans första
ungdoms-förbindelser voro. I Italien fann han en lössläpthet i
sederna, som ökades genom franska arméns, närvaro,
och då han återkom till Frankrike, befann sig
samhället helt och hållet i upplösningstillstånd. Den
korrumperade krets som omgaf direktoriet, dessa
affärsmännens och leverantörernas fåfänga och lättsinniga
hustrur voro de parisiskor han fick lära känna, och då
han svingat sig upp till konsulatet och bortgifte sina
generaler och adjutanter, eller kallade deras fruar till
hofvet, såg han endast unga, tillbakadragna och
tystlåtna personer, eller sina vapenbröders hustrur hvilka
plötsligt blefvo framdragna ur sin obemärkthet genom
sina mäns förmögenhet, en något för hastigt vunnen
ställning för att de skulle kunna forstå att rätt skicka
sig derefter.
Jag skulle vara frestad att tro — fortsätter M:me
Remusat — att Bonaparte, nästan ständigt uteslutande
upptagen af politik, knapt annat än af fåfanga hängifvit
sig åt kärleken. Han skulle kanske ganska gerna ha
röstat för att man i ett väl organiseradt land dödade
oss, liksom vissa insekter af naturen äro hemfallna åt
en hastig död, då de fullgjort moderskapets värf. Och
likväl har Bonaparte hyst någon tillgifvenhet för sin
första hustru, och om han stundom verkligen låtit bringa
sig ur sitt lugn har det tvifvelsutan varit för henne
och genom henne. Bonaparte var ung, då han lärde
känna M:me de Beauhamais; hon var genom sitt namn
och sitt ytterst angenäma sätt mycket öfverlägsen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
