Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Romantiska episoder. - 3. F. d. konungen af Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tande och sade för sig sjelfva, att en dylik eröfring
skulle vara smickrande för en qvinna. Napoleons son
utvecklade en egendomlig tjusning, för hvilken man
icke kunde värja sig. Hans fysionomi uttryckte
till-gifvenhet och godhet, intelligens och mod. Allt, hvad
den andliga skönheten kan tillägga till den kroppsliga,
strålade hos honom, och hans ansigte återspeglade den
storhet och den poesi, som hvilade öfver hans öde.
Hans morfar såg lycklig ut öfver att se honom göra
ett så sympatiskt och djupt intryck.
Doktor Malfatti hade endast sett alltför klart, då
han i en rapport af den 15 juli 1830 skrifvit:
»Till följd af en ytterst hastig uppväxt och en
ansenlig oproportionerlighet i den fysiska utvecklingen,
befinner sig hertigen af Reichstadt i ett allmänt
svaghetstillstånd, som måste oroa oss, särskildt bröstets till’
stånd ...» Kommenderingen med hög röst hade skadat
den unge hertigens ömtaliga bröst. Störtskurar, som
fallit under manövrerna, hade varit olycksbringande för
honom och öfverdrifna strapatser samt brist på sömn
försvagade honom.
I juni 1832 gjorde ingen sig längre några illusioner,
alla visste att Napoleons son skulle dö. Furst
Metter-nich skref i samma månad till kejsar Frans, som då
befann sig i Triest: »Hertigens af Reichstadt svaghet
tilltager alltjemt på grund af sjukdomens framsteg, och
jag ser ej längre minsta möjlighet till räddning för
honom.»
Då man säg att det olycksdigra ögonblicket
nalkades, underrättade man Marie-Louise. Hon
skyndade från Parma till Schönbrunn och hennes första
möte med sonen var hjertslitande. Båda voro som
tillintetgjorda och erkehertiginnan, som med största
våld höll tillbaka sina tårar, måste för en stund draga
sig tillbaka för att få gråta ut, men hon återvände
snart till honom och egnade honom de ömmaste
omsorger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
