Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Blickar i diplomaternas kort - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med de minst klarseende furstar, att det nu icke
kunde dröja länge innan all politisk jemvigt måste
anses för upphäfd och i stället samtliga stater blifva
förenade under en enda chef; under dessa förhållanden
riktades allas blickar mot den ryske kejsaren med tillit
och förhoppningar och Karl Johan bad honom derför
också ihågkomma, qu il ny a rien de comparable ä
la magie du premier instant. Meningen härmed var
tydlig och fann än ytterligare sin förklaring i den
hemliga instruktion som gifvits grefve Löwenhjelm. Enligt
denna skulle grefven i sina samtal med kejsar Alexander
framhålla hur nödvändigt det var, att Sverige finge
ersättning för de stora förluster det lidit under det
sista kriget mot Ryssland och så väl Rysslands som
Sveriges eget välförstådda intresse fordrade, att Norge
blef denna ersättning. Derefter kunde han föreslå
af-slutandet af ett offensivt förbund och deri få upptagna
bestämmelser om att Ryssland försäkrade Sverige
besittningen af Norge och till detta ändamål lofvade det en
kår på 15—20,OCX) man, som i förening med 35—40,000
svenskar kunde landstiga på Själland och der tvinga
danske konungen att afstå Norge, sålunda att han, om
han ville tillträda koalitionen mot Frankrike, senare
kunde få ersättning i Elbedistrikterna. Om kejsaren
ville gå in på dessa vilkor, önskade Karl Johan att
kejsaren till Stockholm skulle sända en person, som var i
besittning af hans fulla förtroende, med hvilken man
kunde öfverenskomma huru stor andel Sverige med Norge
skulle taga i det allmänna kriget mot Frankrike.
I Petersburg var stämningen, då grefve Löwenhjelm
den 18 februari anlände dit, redan förberedd på ett
närmande, sådant som Karl Johan nu lät föreslå.
Visserligen var rikskansleren, grefve Romanzow en varm
beundrare af franske kejsaren och en likaså ifrig
motståndare af all politik, som åsyftade att framkalla en
brytning med denne monark, men hans inflytande uppvägdes
dock af ett starkt antifranskt parti, som i kejsarens
närmaste omgifning hade sina representanter i baron
Arm-felt och £. d. neapolitanske ambassadören, hertigen af
Serra Capriola, som bägge utmärkte sig genom sitt hat
till Napoleon. Under dettas påverkan hade kejsaren
vunnits just för samma tanke att skaffa Karl Johan Norge_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
