Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de Schinkelska »Minnenas» tidigare delar blef också hos
allmänheten i hufvudsak en bekräftelse på den tolkning
af Karl Johans karaktär och regeringsprinciper, som sa
ofta framstälts af den förkättrade Crusenstolpe.
Egendomligt är äfven att se, huru den ursprungliga planen i
detta memoarverk förändrats och småningom öfvergått
till det skråmessiga, på samma gång som det
dramatiskt lifliga och i högre mening intressanta i
materia-lierna i de senaste delarne af Schinkelska »Minnena»
nära nog spårlöst försvunnit.
Sine ira et studio tog en af anti-panegyrikens
representanter till motto för sin kritik af Karl Johan,
förklarande att det skulle smärta honom djupt, om någon
trodde att partiensidighet eller personligt agg fått, i
hur ringa mån som helst, utöfva inflytande på hans
omdöme. Man är skyldig rättvisa mot de lefvande,
men ändå mer mot de döda, som icke äro i tillfälle
att försvara sig, och derför att man icke är panegyrist
behöfver man naturligtvis icke åsidosätta denna heliga
pligt. Man kan då opartiskt finna att Karl Johan långt
ifrån var ensam felaktig uti hvad som med rätta blifvit
hans politik och regering förebrådt, att det moraliska
ansvaret inför samtid och efterverld för hans begångna
felsteg och för det att han icke blef bättre regent än
han beklagligen var, jemväl till ganska stor del faller
på dem, som vid hans hitkomst stodo i spetsen för
styrelsen och hade inflytande på ärendena, samt
ändt-ligen att hans ytterst häftiga sydländska temperament
och en proportionel svaghet i karaktären, hvilka blott
alltför ofta gjorde honom oförmögen att råda och styra
sig sjelf och fördenskull i viss mån ursäkta hans fel,
deremot äfven verkade att han i samma mån var lätt
att rådas och styras af de män, dem en sådan
skyldighet tillkom både i följd af konstitutionel lag och
hederns och samvetets forpligtelser, men hvilka till
fäderneslandets olycka blott alltför mycket uraktläto
uppfyllandet af denna skyldighet.
Men mer än sanning, mer än rättvisa, mer än den
billighet i bedömandet, som hvarje samvetsömt sinne
opåmint iakttager mot sin nästa, han må vara konung
eller tiggare, må äfven för Karl Johans minne ej fordras.
Panegyristen har aldrig förmått åstadkomma något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
