Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utväljande till svensk tronföljare snart nog vann bifall
af ständerna, låg det egentliga motivet härtill i den
allmänt rådande föreställningen, att Sverige genom den
nye kronprinsens bemedling skulle komma i ett nära
vänskapligt förhållande till kejsar Napoleon, och uti
hoppet att frukten deraf snart skulle blifva Finlands
återfående och en trygghet mot Rysslands ständigt
växande inkräktningsbegär.
Genom många sedermera vunna upplysningar, men
framför allt genom de nu senast utgifna
Bergman-Schinkels^Jca memoarerna och deruti införda autentiska
handlingar, är det lika obestridt bevisadt, att, i motsats
till denna förväntan, Karl Johan alltifrån sitt första
landstigande på Sveriges jord umgicks med ett förslag, som
han ock med orubblig konseqvens fullföljde, att
bereda Napoleons fall. Vid ankomsten hit fann han före
sig en plan att möjligen kunna få Norge förenadt med
Sverige. Denna plan, först upprunnen vid den s. k.
vestra armén, och stående i sammanhang med valet af
prins Karl August till svensk tronföljare kort efter
statshvälfningen, upptogs nu på ett annat sätt af Karl
Johan, och fasthölls af honom, erkännom det, med stor
ihärdighet. Men hvilket var detta sätt? Jo, att, efter
ett tillvägabragt förbund mellan England och Ryssland,
med dessa makters bistånd taga Norge från Danmark
per fas aut nefas.
Med detta syftemål till synlig förevändning för
operationerna till Napoleons störtande, använde han
hela sitt bemödande att tillvägabringa en sjette
koalition af de gamla monarkierna emot Napoleon, kastade
det gynnande tillfallet att återfå Finland, hvilket
dessutom icke torde ha gjort Norges införlifvande omöjligt,
öfver bord och verkade allt hvad han kunde till den
ryska maktens befastande och förökning. Det blef
sålunda han, som egentligen grundläde tsarernas
politiska öfvermakt.»
hafva läst honom. Ännu lättare kan sådan skyndsamhet förklaras,
när författaren sjelf och i förväg skrifver recensionen af sitt eget
arbete, något som alltid medför säkerhet att recensenten känner
hvad han recenserar. Då kan det också, i lyckligt fall, såsom i det nu
förevarande exemplet, sägas att skriften är mycket upplysande m. m.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
