Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det synes oss otvifvelaktigt, att de många och
ofta ganska vidlyftiga ’samtal* mellan Karl Johan och
den tidens mest inflytelserika personer, kejsare,
könungar, ministrar o. s. v. — samtal af hvilka de allra
flesta egt rum alldeles utan vittnen — icke kunna vara
af hr v. Schinkel uppdiktade, utan att de, liksom alla
depescher, anteckningar, hittills mer eller mindre
för-hemligade fördrag, diplomatiska akter o. s. v. blifvit
honom af Karl Johan sjelf muntligt eller skriftligt
meddelade i ändamål att utgöra grundläggningen för hans
blifvande historia. Det är ej tänkbart att en så varmt
tillgifven och beundrande tjenare som hr Schinkel skulle
hafva tillåtit sig att på fri hand hopfantisera dessa
vigtiga och karaktäristiska meddelanden, eller ens att han
sjelf skulle ha tilltrott sig de i omedelbart sammanhang
dermed stående omdömen öfver den politik, hvartill
de och deras bilagor innehålla nyckeln. Det synes oss
följaktligen kunna tagas för afgjordt, att det är just
Karl Johans egen uppfattning utaf de i ’Minnena’
framdragna fakta, och dessas orubblighet såsom
grund-stenarne till den beräknade historiska ärestoden, som
dessa ’Minnen’ varit afsedda att hos svenska
allmänheten inprägla fastän ’inpräglingen* kom att göras något
klumpigt, så att intrycket blef alldeles motsatt mot det
man ville frambringa. Karl Johans individualitet
af-speglar sig dessutom så tydligt både i framställningens
allmänna drag och i enskilda uttryck, att man starkt
frestas att antaga den såsom hans eget diktamen till
historiens protokoll.»
Sant är visserligen, — fortsätter Johansson — att
ingen menniska, och kanske allraminst en konung, kan
anses behörig att skrifva sin egen historia eller att
förestafva efterverlden omdömena deröfver. Deremot
torde ingen kunna erkännas vara mer behörig att döma
öfver de inre bevekelsegrundema, som ledt
handlingssättet än just individen sjelf, och detta just derför att
motiven äro hvars och ens enskilda egendom och icke
hemfalla under historien förr, än de antingen klart
framstå i fakta eller ock af individen sjelf uppenbaras.
I*ett sådant förtroligt ögonblick yppade Karl Johan
sitt innersta uti det märkliga samtalet med Pozzo di
Borgo i Karlskrona, som började under det kronprin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
