Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom» har »genomgripit» samhället. Det ginge ej an
att trösta sig med, att denna smädelse tillverkats af
»tidningsskrifvare, pamflettmakare och annat dåligt folk».
Efter denna kulminerande yrsel är det eget att höra,
att förbundet visst icke »behöfde draga någon omsorg
om vården af Karl Johans ära, ty den är upphöjd
öfver menniskors både pris och tadel». Hvartill då,
frågade man, allt detta buller och bång, ja hvartill hela
förbundet? Talaren citerar Salomos »svara ej dårame»,
men ändå svarar han. Visst måtte förbundets troskraft
ibland, uti mörka timmar, ha rönt sina anfaktelser.
Hwassers alla skålar och föredrag i förbundet
»genomgripas» , för att begagna ett af hans älsklingsuttryck,
af en nervös afsky för allt, hvari hans samtid såg
tecken och hjelpmedel till mensklighetens
framåtskridande, af en konservatism, som lika litet tager och
gifver skäl, af bittra anklagelser och mörka profetior,
allt detta buret af ett otygladt känslosvall och insvept
i en form, som ej undantagsvis utan nästan oupphörligt
erinrar om, att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Den genomgående tråden är något som han sjelf kallar
en »andaktsfull betraktelse» af Karl Johan, och som i
Aftonbladskritikerns ögon liknar tillbedjan af en
afgu-dabild. Fantasteriet i Hwassers betraktelser öfvergår
alla gränser. År 1859 beskref han för
förbundsbröderna en dröm, han haft natten efter att budskapet om
Karl Johans insjuknande i jan. i844anländt till Upsala,
»en dröm, som i tydlighet och bestämdhet gränsade
till en verklig vision». Han fann sig förflyttad till
konungens sängkammare, der en engel hade audiens,
»klädd i en ljus skimrande drägt, som isynnerhet åt
sidorna hade en nästan öfversinlig silfverglans». Karl
Johan inlät sig med engeln i ett samtal, som Hwasser
ordagrant refererar. Denna »erfarenhet» — som han
sjelf kallar det — den enda han någonsin haft, lefde
sedan qvar så starkt, »att den ej sällan inverkar på
min tankes verksamhet och utveckling». Ytterligare
tillägger han, att hans »tro på försynen väl alltid varit
stark; men före denna erfarenhet utgjorde den dock
icke, i lika hög grad som efter densamma, den
bestämmande utgångspunkten för mina historiska studier och
betraktelser».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
