Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärer bli ett premium, stort minst 2,000 dukater.
Sedermera skola hvarje tionde år besparade räntor — omkring
750 dukater — utdelas för »den bästa historiska
afhandling öfver något skifte i de skandinaviska brödrafolkens
historia.» Tre år före hvarje utdelning bildas en
gransk-ningsnämd, bestående af tolf ledamöter, nämligen
professorerna i nordisk historia och i estetik samt
bibliotekarierna i Upsala och Kristiania, jemte sex af dem
utsedde män, »utmärkte för vidsträckt literär bildning»,
tre svenskar och tre norrmän. Denna nämd med histor.
professorn i Upsala som ordförande, bestämmer tid och
sätt för täflan. Äro rösterna inom nämden jemnt
delade på två täflande, delas beloppet mellan desse. Om
ingen finnes värdig, skall antingen ny täflan bestämmas,
eller medlen anslås till uppmuntran åt unga studerande
i Sverige eller Norge, som med utmärkelse egnat sig
åt historiska studier, eller ock till resestipendier för
historiska forskare. Tills vidare synes förbundet med
100 rdr pr föredrag »uppmuntrat» till historiska föredrag,
hvarmed dess högtidsdagar illustrerats.
»Som man ser — anmärker Aftonbladsförfattaren
— har förbundet haft den försigtigheten att förutsätta,
att det ej skall få nöjet att med 2,000 dukater belöna
en värdig historia om Karl Johan. Denna tvekan
förefaller oss ej alldeles ogrundad. Det kan ju tänkas, att
utmärkta historiska forskare och författare, för hvilka
oväld och sanning äro den högsta lagen, som tränger
undan ’vördnaden’, der den med de förre ej rätt låter
sig förenas, skola af tanken på förbundets upphof och
traditioner låta sig afhållas från en täflan, om hvilken
förutsättningen gerna måste bli — hur mycket man än
talar om ovälden — att blott sådana framställningar,
som stå i samklang med förbundets beundransfulla
riktning, kunna vara Värdiga’ och förtjenta att komma i
åtanke. Väl torde ej hvarje anledning till den
förhoppningen kunna sägas vara utesluten, vid ifrågavarande
tidpunkt, om det då fortfarande eger bestånd, skall ha
hunnit förflytta sig in i en mera tempererad zon af
’ föreställningar och åsigter samt derför möjligen kunna
försona sig med äfven en bild af ’hjeltekonungen’, som
icke omstrålas af helgongloria, utan utmärker sig genom
osmyckad natursanning. Men i sådant fall skulle man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
