Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sverige icke förbättrade, utan snarare försämrade
och att han sålunda af omsorg om sig sjelf och äfven
i egenskap af en bekymrad make och fader borde se
sin handkassa så mycket som möjligt tillgodo1. Den
af oss förut citerade broschyren af prosten Schönbeck
innehåller rörande kronprinsens ekonomiska ställning
följande af general de Camps meddelade upplysningar.
1 Att Karl Johan för sin egen räkning kontant indref hvad som
i mjöl och spanmål af Ryssland lemnats som lån till svenska staten,
var emellertid onekligen en mästerkupp, som kanske icke ens öfver träffas
af negociationerna beträffande Sveriges utländska besittningar. Enligt
memorial af 31 okt. 1823 — infördt i riksdagshandlingarna —,
undertecknadt Karl Johan och kontrasigneradt Wetterstedt, egde
konungen af Barthelemyska kassan nämda år en fordran på 173,147
rdr banko, hvilken skulle hafva uppkommit på det sätt att enligt
riksdagsbeslut af 1812 hade konungen att sörja för koloniens
administration och sedermera göra sig betäckt af nämda kassa. Såsom
en egenhet md anmärkas detta ständiga tema med variationer:
förluster och nödvändigheten att göra sig betäckt! Bäst lyckades det
senare vid 1815 års riksdag, då den beryktade kgl. skrifvelsen
framlades, hvarigenom Sverige befriades från sina utländska skulder på
det egendomliga vilkor att huset Bernadotte i stället erhöll en
lif-ränta. Det heter nämligen uti denna skrifvelse (hvilken vi hafva
kollationerat med den i riksarkivet befintliga traktaten):
»Uti den med hans Storbritanniska maj:t 3 mars 1813 afslutade
allianstraktat afträddes ön Guadeloupe till kgl. maj:t och dess efterträdare
på svenska tronen, enligt successionsordningen af den 26 sept. 1810,
emedan hans Storbritanniska maj:t genom öfverlemnandet af denna
franska koloni såsom varande en ultramarinsk besittning, trodde sig
finna ett sätt att visa sin personliga tillgifvenhet för kgl. maj:t och
h. k. h. kronprinsen, och att hålla den sistnämde åtminstone till en
del skadeslös för de förluster af donationer och annan egendom, som
h. k. h., sedan han kallades till svenska tronföljden, lidit genom
det politiska system, som Sverige antog och den afsägelse, som blef
honom ålagd i hans till rikets ständer afgifna försäkran.
Då sedermera ön Guadeloupe afträddes till Frankrike, skedde sådant
ej med annat vilkor, än att engelska ministeren försäkrade h. maj:t
om ett skadestånd, och det var igenom en den 13 augusti
1814 i London afslutad traktat, som kgl. maj:t samtyckte att såsom
motsvarande ersättning mottaga 24 millioner francs.
Det är hälften af densamma, som k. maj:t och h. k. h.
kronprinsen nu erbjuda som en gärd åt nationen, öfvertygade att rikets
ständer skola anse den som en genom närvarande dynasti nationen
beredd och hemfallen fördel.
Som kgl. maj:t och h. k. h. kronprinsen tro att hela beloppet
af den omnämda summan skall vara tillräcklig att inlösa ej mindre
svenska skulden i Holland, Brabant och Genua, än äfven skulderna i
Hamburg och Leipzig, så hafva de beslutit att dertill använda nämda
Två krönta rivaler. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
