Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudstad, icke för att skynda till sin retirerande armé,
utan för att göra en 60 mils resa till en helt annan trakt
af sitt rike, än krigsteatern, för att der möta och med
artigheter öfverhopa ett annat lands tronföljare. Kan
man föreställa sig, att en tänkande och verksam regent
— och Alexander var visserligen en sådan — som ser
en mäktig, segrande fiende midt i hjertat af sitt land,
skyndar på ett ofantligt afstånd från honom, om ej något
af allra yttersta vigt kallar honom? Nej, Alexander
kände, att hans rikes existens stod på spel, att det gälde
hans och Rysslands framtid, att Sveriges beslut i den
stunden afgjorde, om icke denna framtid, åtminstone
Petersburgs öde och operationsplanens riktning, och att
han måste vara beredd till stora uppoffringar för att
leda detta beslut om möjligt till sin fördel. En sådan
åsigt af saken lär icke kunna jäfvas.
Man vet huru Alexander lyckades; men hvilka
uppoffringar kostade det väl honom, och med hvilka
fördelar åt Sverige köpte han dess ögonblickliga neutralitet
och dess senares medverkan?
Ryssland, hvilket i början af året utan tvekan gifvit
sin forskrifning på erhållandet af Norge, emedan detta
offret för dess säkerhet på svenska sidan högst kunde
kosta det några menniskolif, gjorde inga svårigheter att
förnya de skrifter det redan hade undertecknat i denna
väg, men då fråga blef att det skulle restituera endast
Ålandsöarne, såsom af föga vigt för besittningen af
Finland, men högst maktpåliggande för hufvudstadens
säkerhet, då erfor svenske underhandlaren, grefve
Wetter-stedt, icke denna beredvillighet. Han tycktes i början
i sina fordringar vara oeftergiflig, från många af de ryska
negociatörema tycktes till och med ett medgifvande icke
omöjligt, men då kunde grefve Suchtelen icke hålla sig
från häftiga utbrott öfver Sveriges näsvishet att våga
framställa en sådan begäran. Också gaf man beskedligt
med sig. Den enkla, nakna sanningen, mångdubbelt
bevisad i det föregående genom ojäfviga dokument, är
denna: oberäknadt den temligen tvetydiga vinsten af
Norges förening med Sverige, sålde Karl Johan för en
grynvälling Sveriges förstfödslorätt i Finland. Med
andra ord, Ryssland gaf faktiskt ingenting annat för
hjelpen i nödens stund, under utomordentligt tryckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
