Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vittne lemnar, till den slutsatsen att förberedelserna till
branden redan vid denna tid voro vidtagna.
Napoleon befarade att Kutusow kastat sig på
flanken af hans här, och först då han öfvertygat sig om
motsatsen, begaf han sig på morgonen d. 14 setpt. till
sitt avantgarde. Från dess skildtvakter på Sparfberget
skallade ropet »Moskva!» honom till mötes.
Och när han kom upp på höjden låg den
oöfver-skådliga staden vid hans fötter.
»I detta ögonblick,» säger Ségur, »gynnade allt
hans lycka, och de, som klandret hittills hållit
aflägs-nade från honom, samlade sig åter kring mannen, som
tycktes mäktigare än det despotiska ödet. Endast en
kort stund öfverlemnade han sig åt sin rörelse.
’Der ha vi alltså den berömda staden 1’ utropade
han samt tillade betydelsefullt: ’Det var på tiden!’
Till dessa sista ord knöto sig många längtansfulla
förväntningar, hvilka snart följdes af mörka aningar.
Ingen deputation syntes till för att lemna honom
nycklarne. Vicekonungen och Poniatowski ströfvade
omkring stadens vestra del. Murat trängde fram i
förstäderna och Sebastiani slöt en öfverenskommelse
med Miloradowitsch om ett fredligt utrymmande, men
denna fred bar spåren af ett evigt lugn. Hela
trakten syntes död, fyra hundra tusen menniskors bostäder
utdöda. Oroande rykten, som tillbakavisades med
skämt, men som dock verkade uppskakande, trädde
i stället för den första tillförsigten. En fransk
invånare, som hållit sig gömd, yppade anstalterna till
branden.
Man gycklade öfver hans enfald, men man bäfvade
vid blotta tanken derpå. Bekräftelsen af ryktet att
Moskva öfvergifvits af invånarne träffade Napoleon som
ett åskslag. Här hade han hoppats på fred, här hade
han trott att armén skulle få vederqvicka sig. Alla
dessa förhoppningar gingo i qvaf i den uppnådda
ödemarken.
Murat fann på sitt tåg genom staden Kreml
besatt af en hop rasande pöbel, som, efter det portarne
sprängts med kanonkulor, med våld måste drifvas
åt-skils. Det var det enda tecknet till lif på hela den
ändlösa sträcka fransmännen genomtågade, och på hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
