- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 2. 1812-1814 /
222

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nettet till del, svarade generalen, att han visserligen
redan skrifvit till sina kolleger i denna anda, men att
han föredrog att genom mig framföra allt detta till
mitt hof, emedan dylika meddelanden muntligen läto
sig göras mera ingripande och utförligare.

Äfven kronprinsen var outtömlig i nya
kombinationer. Ryssland hade garanterat honom Norge, men
han gick slutligen så långt, att han ville nöja sig med
afträdandet af Trondhjems stift och äfven det skulle
först tillfalla Sverige, om konungen af Danmark tillika
ville besluta sig att förlofva sin andra dotter, då ännu
ett barn, med prins Oskar. Ännu liberalare voro hans
anbud på Tysklands bekostnad. ’Två byar i
Tyskland för en i Norge’ hade redan grefve Suchtelen
ut-lofvat som Englands anbud. Kronprinsen lofvade både
Mecklenburg och Oldenburg, ja till och med Hamburg
och Lubeck. Hans varmaste önskan var befalet öfver
en förenad svensk och dansk armé. Jag ser och hör
honom ännu med starkt gascogniskt uttal säga till mig:
Adieu, Monsieur de Vaudissin. — Mestadels om
aft-narne kunde han i samtal promenera af och an med
mig för att framställa något nytt förslag för mig,
hvilket jag sedan hade att så ordagrant som möjligt
rapportera till Köpenhamn. Han hörde sig tydligen gerna
sjelf tala, men icke med orätt, ty han talade med
klangfull stämma och lade sina ord förträffligt.

Alla dessa lockande anbud blefvo likväl i
Köpenhamn hårdnackadt tillbakavisade. Icke ens Moskvas
brønd hade der gjort något intryck; man hängde såsom
förr fest vid den tron att Napoleon icke kunde be-’
segras oph .bättr# skulle sörja för sina vänner an de
allierftGte makterna. Hade konting Fredrik VI ännu på
våren 18^3 fattat det djerfva beslutet, att på egen hand,
utan :att bekymra ^ig om Sverige och Ryssland,
marschera Frankrike, så skulle sannolikt hans med-:
Vjerk^n ‘blifvit røyqket verksammare än Sveriges.? Men
mgp var> i Köpenhämii så långt från att tänka: på
något dyAikt, att Danmärk, ännu sedan Preussen första
gången rest sig, föreslog etti off-: öch defensivt förbund
med • Frankrike. Vi kunna nu icke nog prisa ödet, att
ingn från Dartmarks sida ej gick iri pa äft utvidga sig
i Tyskland, och ätt fetta fast fot vid Nord- <æh Ösrtersjön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:00:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/2/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free