Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omskrikna Stralsund syntes mig vara ingenting. Allt
förrådde derstädes, att folket haft gemenskap med
svenskarne och af dem lärt sig att knoga. Staden är illa
bygd, gammal, högst få vackra hus. Deremot är denna
visserligen bygd på det gamla tyska maneret, men man
träffar flera bygnader af verkligen skön arkitektur.
Lef-nadssättet börjar genast visa sig ej så tomt, ej så
indraget, som hos oss, genom qvinfolkens mera fria
lef-nadssätt. För en svensk är det i början besynnerligt
att ej allenast om aftnarne, utan nästan hela dagen, se
fruntimmerna sittande på gatan, på utanför husen enkom
dertill utsatta träbänkar; här emottaga de besök af
hvarandra och de tala med sina grannkvinnor ofta midt öfver
gatan. Van dervid, tycker man ater derom, och finner
denna förtrolighet angenäm. En annan omständighet
har jag äfven märkt, att i alla hus finnas ganska stora
förstugor, uff hvilka de flesta handtverk drifvas.
Jag har denna afton besökt spektaklet Egentligen
ett kringvandrande sällskap, men med titel af Hertigens
af Mecklenburg hustrupp, uppförde »Richard
Lejon-hjerta». . Det är en skam för oss svenskar att vår kongl.
trupp ej kan uppvisa så många dugliga sujetter som
denna visserligen jemförelsevis mot andra tyska
obetydliga. Florestans, Williams och Fannys roler, äfven
Richards gåfvos väl, men särdeles Fannys, hvars alla
åtbörder uttryckte på det ypperligaste sätt, den nyfikna
och oskuldsfulla men förälskade flickan. En enda
attityd likväl undantagen, som någon gång kom på henne
och uttryckte jag vet ej hvad. Jag har åtminstone
aldrig sett den förr. Den var en ställning, hvarigenom
en viss nejd genom kjortlarnes drapering nog mycket
lades i dagen. Men någon Inga Åberg hade de ej att
visa i bondgossens roi. Ej heller tålte deras Blondel
jemförelse med Karsten. Teatern var liten, mindre än
Djurgårdsteatern. Dekorationerna ej vackra, kostymerna
ej så prunkande, men talrikare och snyggare än de ofta
upplappade trasor som narra stockholmspubliken att slå
sina händer ömma.»
»Den 8 juni.
I går afton* var jag på spektaklet och såg »Die
Brautkrone oder das Traumgesicht». En äkta tysk tra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
