Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vers, för att få tillfälle att rasa ut, men jag hade knapt
hunnit tre versar, förrän jag så häftigt slog mot jorden,*
att jag aldrig trodde, det jag skulle komma mig före
mera. Jag hade fördjupat mig mot en skogsdunge och
plötsligt såg jag upp och höll på att trampa på ett
lik, förmodligen af en preussisk officer, ty han hade
på ena handen en fin så kallad svanskinnshandske, en
Endymionsfigur, hvars venstra axel en kanonkula
bortfört. Märkvärdigt var på ett ställe, att se en fransk
bataljon, som slutit en fyrkant, ligga i samma ordning
den uppmarscherat; på ena ändan lågo 7 trumslagare
och befalhafvaren framför med bröstet genomborradt
af ett bajönettstyng. Men den kalla berättelsen kan ej
fullgöra synens åliggande, bilderna häraf hafva så
inträngt sig i mitt hjerta att jag evigt skall minnas dem,
de stå tydligen framför mig och hvarje natt
genomvandrar jag i drömmen blodiga slagfält.
Du har kallat kriget en poesi. Deruti har du
orätt. Kriget med sina förändringar, sina mödor, sitt
nattvak, hunger, törst försänka menniskan helt och hållet
till de djuriska behofven; hvarje bemödande går endast
ut på deras tillfredsställande. Ett läger nattetid afr
som vid Jiiterbogk, 70,000 menniskor erbjuder en
förvånande syn, men man glömmer storheten deraf, då
man uppvaknar genomfrusen på marken och begifver
sig till vaktelden för att upptina lemmarne. Det är
stort att se alla dessa tusenden menniskor, som ej hafva
gemensamt fädernesland eller tungomål, sammanverka
till en afsigt, men det kränker själen, då man finner
sig sjelf så uppsvulgen i denna menniskomassa att man
ej märkes. Segren är den föreningspunkt der poesien
utvecklar sig, efter den är hvarje menniska exalterad,
hvar och en sväfvar i ett rus och äfven den ringaste
bekantskap föranleder öppenhjertiga förklaringar.
Vännerna må väl — Askelöf i sin trekantiga hatt.
Lorichs sprang fram vid Röhlsdorff till kronprinsen för
att få tillstånd att bevista den blifvande affären, fick
tillstånd dertill men blef hindrad af de tvänne
hufvud-omständigheterna 1:0 att det ej blef någon afiar utaf
och 2:0 att han ej hade någon häst. Att han nu
fronderade kan du väl tänka, men vår Herre drog försorg
för hans svalkande, ty då han en afton i full rustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
