Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det han nödgades begära hjelp af den allmänna
opinion som han kufvat och af de känslor som han
af-lägsnat från sig. För öfrigt var Napoleon visserligen
djerf i sina krigiska kombinationer, men var skygg inför
folkets instinkter. Den allmänna opinionens rörelse
öfverraskåde och qvarhöll honom nära en månad i
Paris, och denne ödets man, som aldrig hade känt
någon iannan rätt än styrkans, tycktes nu fjättrad af
ett slags aning. Han uppsköt dag från dag sin afresa
till armén. För första gången fruktade han att
anförtro sitt öde åt bataljernas slump. Med ett ord, han
qvarstannade ända till det sista ögonblicket, då hans
sak i allas ögon måste anses såsom förlorad, för så
vidt icke ett underverk inträffade1.
Mera genom de allierade härarnes uppeldade
tapperhet än genom den krigskonst fältherrarne
utvecklade, i det de förstodo att draga en sällsynt fördel af
öfvervigten i stridskrafter, hade seger vunnits öfver
Napoleon. Snart efter fransmännens återtåg öfver Rhen
föllo alla fästningar, som på Weichsels, Oders eller
Elbes stränder ännu voro i deras våld, med undantag af
Magdeburg och Hamburg, i de allierades händer.
Frankrikes hufvudstad var blottad på försvarare, medan
främmande städer till ingen nytta voro besatta af franska
stridskrafter, som i antal öfverstego den här Napoleon,
innan han kom på fallrepet, hade under sitt befäl.
Spilrorna af den från Tyskland återvända hären
jemte den i Frankrike anordnade nya rekryteringen
räckte tydligen ej till att skydda ostgränsen mot de
förbundnas hotande invasion. Vestgränsen hade
Wellington med sin segerrika armé redan öfverskridit, den
12 nov. tillkämpade han sig vid Nivelle en ny seger
på fransk botten, hvilken tvang marskalk Soult att
retirera till Bayonne. Spanien var, med undantag af ett
fåtal fasta platser, frånryckt fransmännen, konung Josef
hade redan efter sitt nederlag vid Vittoria återvändt
som flykting till Frankrike. Då ändtligen beslöt sig
Napoleon på Talleyrands föreställning till ett försök att
genom försoning med Ferdinand VII, som han sedan
1 Jemför det förut citerade memoarverket af baron de Vitrolles
samt »Diplomatische Geschichte der Jahre 1813—15»*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
