Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kejsarinnan presiderade som regentinna, hade 19 röster
mot 4 förklarat sig för, att Paris måste förblifva sätet
för regeringen. Öfvergaf man parisarne, så skulle dessa
i sin tur öfvergifva regeringen och den sistnämda vore
förlorad. Till och med Talleyrand röstade derför,
emedan, såsom han senare yttrade, upprättandet af ett
regentskap för konungen af Rom i detta fall skulle
ha varit möjligt. Men hans egentliga skäl var väl
det, att han då, utan att göra sig misstänkt för affall
kunde stanna i Paris och arbeta på kejsarväldets
störtande, medan han, om han icke följde kejsarinnan och
om Napoleon räddade sin krona, endast genom flykten
skulle ha kunnat skydda sig för dennes vrede. Då
kejsar Franz icke deltog i tåget till Paris och lemnade
sina bundsförvandter fria händer att detronisera den
napoleonska dynastien, så skulle för öfrigt
Marie-Louises närvaro i Paris svårligen ha hindrat de
allierade i utförandet af denna afsigt.
Krigsministern general Clarke deremot förfäktade,
att hvilken annan ort som helst kunde tjena såsom
medelpunkt för det kejserliga väldet, och att man icke
så snart skulle förtvifla om statens räddning; han
uttalade dermed äfven kejsarens vilja. Josef Bonaparte
gjorde derpå ett slut på meningsskiljaktigheten, i det
han uppvisade ett bref som hans broder kejsaren
till-skrifvit honom d. 16 mars. Det hette deri:
»Om fienden går löst på Paris med sådana
stridskrafter, att hvarje motstånd blir omöjligt, så sörj för
aflägsnandet af regentinnan, min son, stordignitärerna,
ministrarne m. fl. Öfvergif icke min son och köm
ihåg, att jag hellre skulle vilja veta honom vara i
Seinen, än i Frankrikes fienders händer. Astyanax’
lott såsom fånge hos grekerna har alltid förefallit mig
som den sorgligaste historien omtalar.»
Talleyrand sjelf lemnade icke Paris. Han steg
visserligen upp i resvagnen, men lät vid stadsporten
afsigtligt tillbakavisa sig på grund af bristande pass.
Han yttrade salvelsefullt att man måste hörsamma de
lagliga föreskrifterna och återvände förnöjd till sin
bostad, hvilken skulle bli härden för den Napoleons tron
förtärande flamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
