Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom våra läsare sett i det föregående, var det
egentligen England, som fick betala icke blott smärre
försträckningar af det slag som ofvan anförts, utan
äfven de stora subsidierna, för bekämpande af
Napoleons välde, utgingo ur Storbritanniens kassa vida
mera än ur Rysslands, tack vare general Suchtelens
sluga och energiska ledning (jemför B. II, sid. 60, 159,
194 m. fl.). Hvad rubelfonden beträffar, låter det sig,
såsom förut framhållits, icke med full visshet afgöra,
huruvida Ryssland verkligen lemnat något i kontanter.
Det enda fullt konstaterade är, att Karl Johan för sin
räkning erhållit 619,000 rdr bko ur svenska statskassan,
till betalande af den skuld, hvari svenska staten häftade
(eller ännu häftar) till Ryssland enligt familjetraktaten
i Åbo. En historiker har fästat vår uppmärksamhet på
att rubelvärdet svårligen kan vid ifrågavarande tid hafva
varit så ringa, att den ursprungliga summan af halfannan
rivalitet torde svårligen kunna påvisas». Än Napoleons ord om
Alexander: ’»Min rival i ära och makt te Betyder det ingenting?
— för att nu ej närmare inlåta oss på sjelfva detta faktum, hvilket
hittills, så vidt vi veta, varit obestridt.
För öfrigt erkänna vi att kritikern med rätta påpekat några
skrif- och tryckfel, såsom storhertigen i stället för storfursten, hvilket
förekommer i början af arbetet, men i fortsättningen sjelfmant af oss
rättats. Då deremot kritikern gifver sig air af en Öfverväldigande
lärdom i ämnet, känna vi oss emellertid icke absolut öfvertygade
derom, eftersom vi i ett par fall äro i tillfälle att på grund af egen
kännedom om verkliga förhållandet bestrida påståendena. Så t. ex.
heter det i G. H. T.: »Slutligen må framhållas, att de vigtigaste
depescherna, enligt gällande diplomatiskt bruk, skrifvits på ryska, och att
de, som här (i ’Två krönta rivaler’) återgifvits, alla varit skrifna på franskt
tungomål.» Hur vet — kan man väl fråga utan att vara näsvis —
den ärade kritikern detta? — Verkliga förhållandet är precis motsatsen:
obetydliga meddelanden, öfversättningar af svenska tidningsartiklar
och dylika bilagor äro emellanåt återgifna på ryska språket, men
vig-tigare meddelanden äro alltid gjorda på franska, åtminstone under
den ifrågavarande perioden. I våra dagar, under Alexander III, lär
ryska tungomålet kommit till heders äfven i diplomaternas depescher,
men rikskanslern grefve Romanzow lågade af sådan kärlek till franska
språket — såväl som till allt hvad franskt var — att han begagnade
franskan t. o. m. för sina officiella dekret, så att dessa måste
öfver-sättas tillbaka på ryska (jemför »Russland’s Geschichte und Politik»
von Dr Arthur Kleinschmidt, sid. 359). Och hvad Suchtelen
beträffar, var han, som man torde erinra sig, icke infödd ryss, hvarför
han af helt naturliga skäl ej begagnade ryska språket. Den notis
: ämnet, kritikern meddelat, är alltså fullständigt nonsens.
Två krönta rivaler. II. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
