Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det var kejsaren sjelf som i egen person styrde alla
sina militära operationer, men man trodde tillika att alla
politiska och diplomatiska operationer uteslutande voro
Talleyrands verk. I sin afund häröfver skall han ha
sagt till en af sina förtrognaste: ’Jag skall visa
verl-den att jag icke behöfver Talleyrand till hofmästare.
Jag skall välja en träskalle (une buche) till minister
för utrikes ärendena’. Och nu valde han grefve
Cham-pagny, sedan känd under namnet hertigen af Cadore,
och Talleyrand blef nu furste af Benevent.
Champagny anbefaldes Napoleon af erkekansleren
Cambacerés, på hvars rekommendation han varit
inrikesminister samt ambassadör i Wien. Cambacerés
skulle säkert icke ha fört talan för en träskalle och
Champagny förtjente ej heller denna vanärande titel,
men säkert är att han i talanger och politisk
skarp-synthet stod oändligt långt under fursten af Benevent.
Kejsaren lär sedermera ofta ha ångrat detta val, men lät
honom ändå några år stå qvar på denna höga post, för
att verlden icke skulle säga, att han saknade urskilning
att välja goda redskap. Visst är det, att han lät denne
nye minister undergå en otrolig mängd förödmjukelser,
som en annan i hans ställe icke skulle ha tålt och
derför begärt sitt afsked, men hertigen af Cadore
besjälades af två starka lidelser: äregirighet och en slafvisk
fruktan för sin herre, och när man beherskas af dessa
passioner, har man svårt att göra sig aktad och undgå
förödmjukelser.
Hertigen af Cadore var ingen elak man. Jag tror
honom icke i stånd att af egen drift göra någon
men-niska ondt. Skedde detta emellertid en och annan
gång, drog han en djup suck från sitt innersta,
hvilken vitnade om, att han af fruktan för den
alls-våldige kejsarens vrede gjorde hvad han i sitt hjerta
ogillade. Kom det deremot blott an på hårda ord i
de skrifna depescherna, så var han icke så buskablyg,
och jag har mer än en gång sett, att han i utfärdandet
af de order, kejsaren gaf honom skriftligt, i ett lakoniskt
språk amplificerade dennes hårda ord och uttryck på
ett sätt som icke kunde vara synnerligt behagligt för
den det gälde, men som emellertid vitnade högt om
ministerns nitälskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
