Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol-Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åndtligen fick jag långt borta se en skugga,
som växte och krympte ihop och hade som tre
rörliga armar.
Det var han med sin höga staf.
Han gick så lätt, att själfva gungflyn tycktes
säker under hans fot.
Jag vågade inte ropa, förstår du, af fruktan
att . . . Ett enda falskt steg kunde ju vara nog.
Myrn glödde allt blodrödare, och dess tusendetals
små vattenpussar böljade glindra som grymma,
sugande ögon.
Om han bara vid ropstenen vek af till
höger, där vägen giék i en stor kurfva, då vore
han räddad. Men myrn bredde ut sig så fager
och lockande, just mot vänster — och gångstigen
syntes just där så säker och fast.
Nu fick jag se att korset, eljest uppsatt till
varning, blåst ned — kanske för längesedan.
Hit kom ju nästan aldrig någon.
Jag hade inte tid att följ* stigen längre, jag
sprang i snedd, sprang på dödens utsträckta
händer, herre, men jag var honom för snabb,
alldeles för snabb.
Sol-Hans var nu vid ropstenen. Han
stannade, tvekade . . .
Bönen hann inte lämna mina läppar, men
den satt i mitt hjärta.
Ramlade himlen, föllo stjärnorna ned, blef
jorden till spillror och flammande eld!
Nordanfrån. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
