Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol-Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, hon fick inte, hon fick inte! Styffadern
talade och talade.
Han talade om hur älskad gossen varit,
hur hela nationen i Uppsala skrifvit och beklagat
dem — hur älskad han varit af alla, utom
möjligen af en ...
Här afbröt han sig och hostade.
Han talade bara om gossen, hur härlig han
varit, hur god mot syskonen, hur god mot alla
och hur begåfvad. Alltid numro ett! Han talade
och grät, grät och talade, men jag grät inte, jag,
herre ... Moderssorgen är visst sådan ibland!
De hade med sig ett marmorkors, men det
förolyckades under vägen dit ut. De skickade
hit ett nytt, men det gick på samma vis med det.
Kors åt honom, Sol-Hans!
Det skulle bara ha tyngt honom.
Luta dig fram, herre; långt, långt fram! Ser
du något hvitt glänsa långt därute på myrn
bland det skimrande gulröda? Det är
konvaljer, hans konvaljer! Jag har burit ut dem,
tufva efter tufva, och de ha slagit rot, trots
jordmånen, herre, slagit rot hos honom.
Var det för det hans unga sollif skulle
tändas och släckas — för att konvaljerna skulle
kunna gå till på myrn? Eller var det för att
jag, den ensamme, skulle få känna en moders
glädje och sorg? Eller var det för att dikningar
skulle ändtligen företagas? Hvem vet, hvem vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
