Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här uppe, så minns man det. Kapitel hos er bli
lifshistorier hos oss.
Mannen hon faste håg till kom hit uppöfver
för att tumma timmer. Fager och ljus var han,
oskyldig i blicken som ett barn — och vek.
Ja, det var nog det, som lockade henne — att
få »beskydda».
Vek! Nej, utlärd i konsten att snärja
kvinnor var han!
Hennes kärlek var som en flammande
skogsbrand. Den förtärde allt utom rötterna.
Att hon bara fick lek och smek tillbaka,
inte hjärterum och hjärtevärme, märkte hon inte.
De älskade på det viset på Yxegården — de
adlade — och Thora var en drottning i konsten.
Mot hösten reste han, stadsherrn, helt
oför-modadt.
Thora väntade lugnt: »han kom nog igen.»
Veckor gingo, och lika strålande stolt och
säker var hon ändå.
Aldrig sänkte hon honom med
eflerfrågnin-gar eller tvifvel — hon bara väntade.
Men när veckorna blefvo månader, då kom
det till sist som frost öfver henne. Frost i
soluppgången, herre!
Det är då, den biter hårdast.
Så en dag försvann också hon.
När hon kom igen, hade hon med sig ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
